Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, Hugo Johan, Gustaf David, Adolph Ludvig och Gustaf Wathier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SO IIamil xon, Adolf Ludvig.
det ej utan allt skäl, med alla contrahentcrne Tid denna
riksdag; med Konungen som valt elaka rådgifvare, med
Jacobinerne, som föranledt honom dertill, och med
Patrio-terne, som för sent trott honom derom, slutligen med den
lagliga men i de flestes tanke föga gagnliga plundring, som
utgjorde resultatet af deras gemensamma felsteg." Förf.
förer en skarp men ärlig penna, åtminstone på det sättet
ärlig, som partiväsen kan medgifva. Ännu behöfde ej
Aristokraten som "Patriot", hyckla principer, som han sjelf
brännmärkte som "Jacobinska", lika modigt, som ban
bestred despotismens. Om man ock ser ett framskridande
deri, att Aristokraten nödgas blanda sig med "Jacobinerne",
när han vill motsätta sig "despotismen", så bör man ej skygga
tillbaka för de "patrioter", som lefde i en tid, då de ej
kände sig behöfva ett slikt nedstigande, när de ville
kämpa mot maktens innehafvare. Den harm, som ofta glöder
i den stolte ättlingen af Konungar och Korstågsriddare ger
stilen en uddighet och teckningen en liflighet, hvari en
sjelf-mästare i den historiska stilen funnit erinringar om
Tacitus *). Harmen kan ej upptäckas vara enskild. Den synes
vara den ärlige — låt vara — partimannens vid åsynen af
små menniskors tillställningar, och fosterlandsvännens, sådan
han i sin ställning och tid kunde vara det, vid betraktande
af allt, som i hans tanka oeh ur hans vue skulle skada
fäderneslandet. Han var dock moderat Aristokrat. I andra
afdeln. Tidehvarfvet ifrån år 17ol till år 1771 heter det:
— — "Adeln, som vid en af de förflutne Riksdagarne
af-sagt sig den betydliga rättigheten af votum decisivum, då
två stånd voro emot två, hade likväl genom den öfvervigt,
födslens fördom gifver, ett anseende som nalkades nära
aristokrati, men denna, tempererad af de ofrälse Ståndens
con-stitutionella rättigheter och Hofvets representativa makt, kunde
likväl svårligen utbrista till de ytterligheter, som göra en
tygellös Aristokrati till det förhatligaste af alla regeringssätt."
Några silhouetter må meddelas: "K. Ad. Fr. var till det yttre
en välskapad Herre, medelmåttigt lång och undersättsig, benen
vackra, håret kastanjefärgadt, ansigtet fylligt, näsan krom men
ej lång, snarare behaglig, ögonen blå, ej lifliga, men i dem
lyste en godhet, som utgjorde hans charakter. Hans
gerningar i sig sjelf lemnade, hans hemseder, hans manér, fast
*) Se De la G. Aret. IV. p. 239.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
