Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hammarsköld, Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G2
II A M M ARShÖLD, LofCllZO.
diktkonsten ingaf honom, utgafs 1813 i en ny samling,
och sedan dess emottog Lan blott sällan nägra "besök" från
"skaldmön." Undertiden hade hans penna äfven på andra
fält varit i en nästan oupphörlig verksamhet. Aesthetik,
kritik, literatur-historia, voro, jemte Bibliognosi, de
ämnen, som mest intercsseradc honom, och de, uti hvilka han
var mest bevandrad. Dels genom egna arbeten, dels såsom
flitig deltagare i Polyphem, samt i sina Upsaliska vänners
tidskrifter Phosphoros, Sv. LiteraturTidning och Poetisk
Kalender, var ban en af de verksammaste i den länge så
kallade Nya Skolan. Under de sednare åren vände sig hans hug
företrädesvis till Philosophien och dess historia.
Såsom författare ägde H. stora och sällsynta förtjenster.
Hans studier voro mångsidige, vidt utbredda och omfattade
nästan alla den humanistiska litcraturens filt. Hans
bemödanden deruti understöddes af ett ovanligt lyckligt minne,
hvilket dock, dä han alltför mycket derpå förlitade sig,
förledde honom till åtskilliga factiska fel och misstag.
Dertill kom, att han, alltför begärlig att hastigt insamla
kunskapernas resultater, nog flyktigt kade gjort sig
bekant med deras elementer, hvilket på hans forskningar
hade ett ofta menligt inflytande. Om man således kunde
påstå, att mycket var honom obekant, hvarom en försvarlig
djekne icke bör vara okunnig, så visste ban deremot i det
speciella, särdeles i lärdomshistorien, mer än de flesta
andra. Hans conversation var ständigt kryddad af de mest
interessanta anekdoter oeh de pikantaste uppgifter, hvilka
dock icke alltid voro strängt öfverensstämmande med
verkliga förhållandet, ehuru den berättande sjelf icke syntes
tvifla derpå. Hans kritik var således ofta förhastad;
oaktadt han trodde sig med strängaste oväld föra rättvisans
våg, lät hans öfvertygelse alltför lätt besticka sig af
personliga inflytelser, och blef derföre ofta orättvis både i
tadel och beröm, som å båda sidor öfverdrefvos. Så hyste
han t. ex. mot Leopold, hvilken ban knapt ens ville
erkänna för ett godt hufvud, än mindre för ett snille, en djupt
inrotad fördom, hvilken icke på minsta sätt kunde minskas
genom hans vänners muntliga och skriftliga inkast, ty den
tanka H. engång fattat, vidblef ban envist, och lät icke
lätt öfverbevisa sig, än mindre af timliga considerationer
förmå sig att vika en hårsmån från hvad han engång erkänt
för rätt och sannt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
