Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Holmbergsson, Johan d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holm bergsbon, Johan d. y. 217
2. HOLMBERGSSON, JOHAN d. y.
Artisten Johan Holmbergsson, son af Juristen H., född
i Upsala d. 14 Juli 1804 och död i Lund d. 16 Jan. 1835
var en af de originellaste charakterer, en biograph kan få
att framställa. Troligen har ingen i vår tid lefvat så utom
vår tid som han, af alla, som ändå kunnat sägas tillhöra de
bildade folkelassema. Han var derföre en gåta för de
fleste , en slags syn för alla, men ingaf ingen rädsla, utan
älskades äfven af dem, som ej förstodo detta phcnomen.
Han lefde dock i trenne verldar, fast icke i den verld,
der hopen ensamt lefver. Han var således en gåta, som
kunde lösas.
Lättast var att förstå, det han lefde i Svenska
minnets verld, och egentligen var han der samtidig med de
krönte Wasarne. Han hade läst sig tillbaka till den tiden
så helt, att hvarken Lundblad lefde, tänkte och talte så
med Cicero eller Norberg med Tacitus, som Johan
Holmbergsson med Gustaf Wasa och hans närmaste ättlingar.
Hans historiska kunskap slöt med Carl XII, men dittills
lefde han med och läste ej om hvad som tilldragit sig. Det
gick hardt nära eller intill det öfverdrifna. Han måste ha
hatt, stöflor och röck, lika Carl XII:s och en staf i handen,
lik sjelfva Veledas. I slik drägt mådde han väl och när
den aflades, var det honom som det var Simson, när
dennes här var afklippt. Han skref alldeles samma språk som
de gamle Wasakonungarne och det af ren nödvändighet.
Ilan kunde ej skrifva något annat. Om någon berättade för
honom, huru de slogos på fältet, upprepade han som
berättare för en tredje, huru de drabbade i marken.
Archaismerne voro hos honom ej ens medvetna. I de högst
utförliga anteckningar, hvilka han förde på sina Almanachors
interfoliering med en handstil så fin, att aldrig någon torde
skrifvit en finare, träffar man ett opus posthumum af 16:de
seklets charakter. Man finner att han läser en Ludvig
Rasmusson, en Gris, en Werving, cn Widikindi med samma
fromhetskänsla som Bibelns konunga- och chrönikcböcker.
Då ban der med hjertats rörelse läst om en vacker bedrift,
lade han boken samman, såg den händelsen med ett inre öga
och började sin teckning. "1824 d. 1 Nov. slöt jag Gustaf
I:s historia med många tårar. Började så rita scener ur
Gustaf I:s historia." Ilan var cn förklaring på legenden, om
de män, som insomnat under Augusti och uppvaknade i
Constantin! tid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
