Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Holmbergsson, Johan d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Holubirgsson, Johan d. ä.
Också borde man lätt förstå att ban lefde helt i sin
konst. Tidigt gaf naturen tillkänna, hvad uppdrag
ynglingen fått af alla goda gåfvors gif vare. "Ar 1817 d. 20 Oct.
begynte jag rita." Längre fram heter det: "D ... ritade jag
kärleken, utan att veta huru tiden gick och om e. m. blef
jag innerligen glad, alt det lyckats mig" *). Andra studier
ville ej fort. "1822 d. 2. Jan. begynte jag läsa
kyrkohistorien, då jag somnade och slog nacken mot väggen." Hans
öfvervägande anlag bröto sig fram öfver alla hinder. "1822
d. 16 Nov. slutade jag mitt kungastycke (Carl XII) och fick
laudatur af många" (bland andra af Prof. Pramberg, som läst
Osteologi för den unga eleven, och Akad. Ritmäst.
Arvidsson, som ville i början ej tro att det var egen composition).
Ilan kom 1825 till Stockholm och blef elev vid de fria
konsternas Akademi. Det första försök, med hvilket han
framträdde inför allmänheten, var "Teckningar till Axel, romans
af Tegnér", hvilka utgåfvos på uppmuntran af H. K. H.
Kronprinsen och H. E. Ilr Grefve A. F. Sköldebrand i början af
år 1824. Artisten var här så inne med "de gamle
Caroli-nerne", att det bela förlorade derpå. Qvinnan i
Holmbergssons compositioner är föga utmärkt. Men hjeltarne voro
hans folk. Det samma visar sig i hans sednare
componerade plancher till "Frithiofs saga". Snart blef han allmänt
värderad och eftersökt. Beundran var honom dock temligen
likgilltig: talade någon om käns geni, var det honom föga
mer smickrande, än om man sagt: du har ljust hår. Han
arbetade oförtrutet äfven der hans skapande snille ej hade
sin verkningsbana, t. ex. såsom por trä t tör, ja i allmänhet,
der det ej rörde sig inom våra fornminnen. Då man på
Lunds gator såg denna länga, gängliga gestalt med sin Carl
XII:s drägt och långa staf med möda uppbära på svaga ben
den förvexta kroppsbyggnaden, anade man ej der att han
skulle blifva eller redan var omfattad med en ovanlig kärlek
i blomman af det svenska socictctslifvet. Och likväl
förstods och älskades ban i hof och salong, såväl som i sal
och hydda. II. M:t Drottningen hörde, att hans tillgångar
nekade honom uppkomma till Stockholm och köpte straxt
en af hans större taflor, för att bereda honom tillfälle att
*) Vid utgåendet, för att njuta sin tillfredsställelse i naturens
sköte, fann han en full prest i rännstenen mellan biskops- och
Con-sistoriihuset och kor, som belt idylliskt ingingo till en köpman —
deras egare — i hans bod. Anteckningarne innehålla högst märkliga
tidsafspeglingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
