Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Den yngsta linien, till Wuorentaka - 11. Horn, Arvid Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H o a « , Arvid Bernhard• 201
den ännu strängare mot den gatnle Wellingk*)» —- om
detta och annat mera utgöra mörka skuggor i Grefve H:s
lefnadsteckning , sa måste man å andra sidan skrifva honom till
godo hans försigtiga statsklokhet, det oafbrutna fredslugn,
som Sverige under hans styrelse åtnjöt, äfvensom hans kloka
och insigtsfulla förvaltning, under hvilket riket efter så
långvariga krig och så dyrköpta freder småningom
uppblomstrade. "Han fruktade Rysslands makt och inflytelse såsom ett
nära öfverhängande ondt: han fruktade Frankrikes band,
såsom misstänkte att leda till en ökad konungamakt och till
krig. Hans konst var att hålla jemnvigten emellan alla
in-teressen." Berättelsen om allt detta tillhör lika mycket
fäderneslandets historia som Horns enskilda biographi, och vi
tillåta oss derföre så mycket mer att förbigå skildringen af
denna Ministers ofientliga lif och hans strid mot det
motsatta partiet, som vi redan i Carl Gyllenborgs deraf anfört
hufvuddragen. Vi tillägga blott, att H. 1725 och 1728 åter
hedrades med skadepenningar, den sista i anledning af hans
verksamhet för Hannoverska alliancen; att han på
riksdagarne 1727 och 1731 åter förde Landtmarskalksstafven, ocli
skulle kanhända ännu flera gånger njutit samma ära, om icke
Ständerna vid sistnämde Riksdag fattat det beslutet, att
inga Riksens Råd till detta förtroende hädanefter skulle väljas,
emedan deras Excellenser sjelfve borde vara Ständerna för
deras göromål emellan riksdagarne ansvarige. Sedan 1728
var H. äfven Præses illustris för K. Vetenskapssocieteten i
Upsala.
Mellertid nalkades den storm, som H. så länge sökt
å-terhålla. Med hvarje år förstärktes det mot H. fiendtliga
Hattpartiet, och dess anförare, den orolige och ärelystne
*)’Till lians förföljelse ocli dödsdom, som sedan mildrades till
lifstids fängelse, ansågs II. såsom lmfvuddriffjädern. Derom berättar
Rikshistor. Schönberg följande anekdot. "Samma afton, som beslutet
om Gr. Wellingk fattades i Sekreta Utskottet, for Conrad Ribbing,
som var af H:s motparti, till Landtmarskalken (II.), och bad honom
komma upp i Sekreta Utskottet. II. sade sig ej ha hjerta att bevista
så hårda ventilationer mot sin vän Gr. XV.; han hade bedt alla sina
vänner göra allt till för att fria honom. När Ribbing kom upp i
Utskottet, ropade alla H:s vänner ideligen korsfäst, och beslutet
fattades. Då for Baron Bibbing genast tillbaka till II. och sade: "nu
får jag hugna Ed. Exc., att Ed. Exc:s önskan lir vnnnen och Gr. W.
befriad." Då ändrade 11. färg och sade: så för tusende . . . A di en
Ed, Ex., sade Ribbing, jag ville endast upptäcka hur stor skrymtare
Ed. Exc. är. Geijer sid. TO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
