Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Den yngsta linien, till Wuorentaka - 11. Horn, Arvid Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Horn, Arvid Bernhard.
Carl Gyllenborg, den sluge Höpken, den lysande Carl
Gustaf Tessin stego mer och mer i anseende hos nationen. Det
var egentligen den nya tidens kamp emot den gamla,
och den nyvaknade näringsfliten, om hvilken Mösspartiet
foga bekymrade sig, blef de nya kämparnes sköld och
bundsförvandt; ännu mäktigare verkade den förändrade
na-tionalandan hos den generation, som emellertid uppväxt;
den ledsnade vid det enformiga: den beundrade Frankrike
och lyssnade begärligt till dess krigiska anbud, i det man
smickrade sig med hoppet, att från Ryssland kunna
återvinna hvad man 1721 måst nödtvunget uppoffra. Man hade
glömt krigets olyckor, och deras sår voro nu läkta. Det
var åren 1733 och 1738, som krigslystnaden började vakna.
Grefve H. trodde sig böra motverka den. Mot slutet af
riksdagen återkommen i Konungens förtroende, såg han sig
derigenom mästare af pluraliteten i Rådet, och vågade efter
riksdagens slut, med detta stöd, taga några dubbla mått,
för att afböja de vidlöftiga utsigter, som han trodde ligga
dolda i Sekreta Utskottets föreskrifter om allianceverket.
Detta påskyndade hans och partiets fall. Sedan Tessin 1738
med en ofantlig röstpluralitet blifvit väld till Landtmarskalk,
kunde segern icke mer vara tvifvelaktig. H:s skarpa blick
såg visserligen faran, men den sjuttiofyraårige mannen ville
ändock icke släppa tyglarne. Hans beteende under de sista
ögonblicken af hans offentliga lif saknar icke värdighet och
gör anspråk på vårt deltagande. Under denna
brytningsperiod hade en ung Rudenschöld af medelmåttig rang
gjort den åldrige CancelliPresidenten åtskilliga skarpa
förebråelser. Derpå svarade denne med Timoleons ord, att han
tackade Gud, som tillåtit friheten så få rota sig i
fäderneslandet, att en sådan man kunde fritt få säga honom
dylika ord. — Konungen hade af Hattpartiet låtit truga sig, att,
tvertemot sitt gifna löfte, befordra en Lieutenant vid Gardet
till Capitaine, och då H. deremot gjorde H. M:t en
föreställning, rådde honom K. Fredrik sjelf att begära afsked.
Samma råd emottog han af sin måg, General Löwen, en
snål man, som fraktade att gå miste om det rika arfvet
efter sin svärfader, ifall denne skulle fortfara i sitt motstånd
och i följd deraf kunde komma att dömmas från både
embete och egendom. Men då äfven mågens föreställningar
icke heller verkade, tillsade han portvaktaren hos sin
svärfader att icke släppa in Grefvarne Bonde och Bjelke samt
andra vänner, när de kommo att besöka honom. Den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
