Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörberg, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 OöaefiBO, Per.
erhållas, härsafter. Äfven voro, försäkrar han, svampar,
tagne pà bokestubhar, ett förträffligt ämne att rita på.
Emellertid insåg H. snart, att han för att hinna till
det mål, som ännu dunkelt föresväfvade. hcnom, behöfde
främmande hjelp, och vid 14 àr begaf ban sig ensam till
Wexiö, för att gifva sig i lära hos en målare-mästare. Hans
oerfarna ögon häpnade öfver stadens prakt, men af målaren
blef han afvisad. Likväl väcktes dennes uppmärksamhet, då
han såg gossen på en ekspån måla en Johannes. Kanske
skulle han då fått tillstånd att stadna qvar, om icke denne
mästare upptäckt, att kan, tvingad af nöden, hade nödgats
taga reserte för fadrens nummer, och förrän fadren kunde
lösköpa honom, ville mästarn icke emottaga denne lärjunge.
Med bedröfvadt hjerta måste den vettgirige gossen vandra
hem från detta konstens förlofvade land, och, emedan
fadren icke ägde medel att efterkomma hans önskan, än
engång taga till vallhornet. Engång, under det han gick i sina
tankar, kommo vargar och refvo fåren, hvarföre han beslöt
att rymma. Sedan ban tagit ett halft afsked af sina
föräldrar, utan att dock omtala olyckan, vandrade han till
Skåne, tog der tjenst, och återkom med förtjcnta 2
daler s:mt.
Slutligen, i Fehr. 1762, förmådde fadren förskaffa sig
de 10 dalrar, som erfordrades till sonens lösköpande och
på hvilka hela dennes artistiska framtid berodde, hvarefter H.
i Wexiö fick begyuna sina läroår. Ehuru hans mästare var
knarrig, förvärfvade han likväl så hans tillgifvenhet, att
denne innan han dog 1766, testamenterade honom SO
daler s:mt samt sina gångkläder. Men sonen, som tyckte att
detta var vida förmycket, fråntog honom det mästa deraf;
hvarefter H. med 20 dlr s:mt samt dessutom 12 dlr, som
han förtjent, begaf sig till Götheborg for att bli inskrifven
till Gesäll. Men omkostnaderne voro så dyra, att kela
denna cassa icke allenast medtogs, utan ban blef äfven
skyldig målar-embetet 10 daler, och måste med 6 öre på
fickan företaga återresan, men hjelpte sig fram genom
uppoffringen af sin röda filtmössa, som han på vägen fick sälja
för 2 daler.
II. arbetade sedan i Carlshamn och åter i Wexiö, och
fick slutligen genom en gynnare Landshöfdingen fullmakt
att blifva Häradsmålare. "Och som ban nu slagit ur bågen,
att försöka sin lycka i den lystra verlden," ingick han
äktenskap d. 26 Dec. 1760 med en tjenstpiga, Maria Ers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
