Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörberg, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H fin» b hd, Per. 643
dotter, hvilken efter ett fyraliosex-årigt äktenskap öfverlefde
honom. Vid sin bosättning ägde han icke en gryta eller
vedyxa, utan måste hjelpa sig fram med län: "men, säger
ban, efter knappast ett och ett halft års sammanlefnad,
ökades så vär förmögenhet, att vi köpte oss vår egen
kok-gryta. Häraf kan slutas, huru lätt det var för mig,
att sätta hö." Emellanät, då målarearbete fattades,
förfärdigade han schatull er, thebord, vagnar oeh slädar och
andra husgerådssaker dem han målade och sedan sålde. En
ny lysande epoch började, då H. kunde emot cn viss skatt
få tillträda ett torp, på hvilket 3 kor kunde försörjas,
1772; sedan flyttade han till ett annat, byggde sig en stuga,
målade en skylt, med bilden af en målande gosse, och
tecknade derunder: jPictoris //abitaculum.
Men emedan familjen växte till, måste ban se sig om,
efter ett större gårdsbruk, hvilket det också lyckades
honom 1783 att erhålla. Omständigheterna voro alltså så
tillvida förbättrade, att han frän Häradsmålare och Torpare,
nu var förvandlad till Häradsmålare och Bonde. Men
Häradsmålaren saknade ändock arbete: han erböd sig att måla
bänkarna i Fröderyds kyrka och hvitmena murarne, men
som sockenboerne ville hafva sin kyrka så utstyrd "att de
hade nöje och heder deraf," så blef "bönhasens" tillhud
förhastadt, och en stadsmålare antagen.
Mellertid hade Prosten Nyrén*) i Kuddby på en resa,
varit inne i H:s stuga i hans frånvaro, sett hans arbeten,
och af hustrun köpt Olof Håkansons porträt. Sedermera
gjorde han i bref H. anbudet att resa till^ sig, och
afco-piera Gustavianska familjens porträter. Detta anbud beslöt
H. antaga, för alt derigenom förtjena penningar till att
komma till Stockholm, en lust, som nu åter påkommit honom.
Hustrun ville dock icke släppa honom, helst som Prosten i
sina åtbäfvor förekommit denna nog opålitlig. Hon och
barnen kastade sig om hans hals; han pressade dem tigande
till sitt bröst, lyftade renscln på ryggen och gick ur den
lilla stugan uppför en gängstig åt skogen. Men ännu var
detta ljufbittra motstånd ej bescgradt: hustrun och den
äldste sonen följde honom ett stycke på vägen; gossen höll
honom i råckskörten för att draga honom tillbaka, och hon
ville ej skiljas från hans hals; en verldsrymd låg, för hen-
*) Hans egentliga Itiograplii, som är temmeligen interessant, liar
ej läiigeeedan blifvit utgifven i Linköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
