Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörberg, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 Hörberg, Per.
ne mellan Stockholm och Mejensjö. Slutligen bad han dem
släppa sig, och sade &t sin maka, med en ton, som till
hälften var ömhetens, till hälften otäligbetens: ’"Kära mor!
Jag rar inte. Det är mig omöjligt aft bli qvar. Gå hem
till din gryta, och låt mig gå — dit Försynen kallar mig."
De måste då lemna honom: välsignande dem, vände ban sig om,
tryckte hatten djupt ned i pannan och skyndade uppför den
ensliga skogsstigen, sina kommande öden till mötes.
Men när II. ankom till Kuddby-prosten, hade denne
ändrat sina tankar: målarn fick hvarken arbete eller
ersättning för resekostnaderne, men likväl en hederlig matsäck af
Prostinnan. Med 4 dalers capital på fickan ankom han till
Stockholm; äfven denna lilla penning försvann genom
bort-låning till en rumlande vän som var dragon, men ersattes
genom ett lån från en Kongl, stalldräng. Han blef införd på
Målare-akademien. Vid inträdet i dess antik-sal gick H.
genast utan all anvisning till Apollos och Laokoons
bildstoder, urskiljande dem genast från dess omgifningar och
lyckönskade sig med förtjusning alt nu få se dessa konstenä
mästerstycken, om hvilka han förut efter beskrifning gjort
sig ett ofullkomligt begrepp. Ilan gjorde sedan bekantskap
med Tempelman, Pilo, den rika Suthcr: dessa hesago hans
taflor, betalte dem med några riksdaler, hvilket H. ansåg
för högst ädelmodigt, gåfvo honom fria middagar vissa dagar
i veckan, och tillförsäkrade honom IOO plåtars understöd
ur xVkademien, hvaraf hälften bestods af Sergel och Pilo,
till uppehälle i hufvudstaden; hvilken utomordentliga
friko-slighct II. icke nog kan prisa, och i följd hvaraf han efter
8 veckors vistande i hufvudstaden kunde återvända till
hembygden med en skatt af 50 plåtar på fickan. Men att
upptaga den småländska bondmålaren till Akademiens elève,
att der låta honom njuta en längre tids undervisning, och
sedermera fullända sin bildning utrikes — derpå tänkte
ingen. Denna första delen af II:s lefnadshistoria visar huru
det äkta geniet oemotståndligt sjelf bryter sig väg; men en
blick på ll:s taflor — der bristerna framstå bland
skönhe-terna —■ visar ock, att snillet vanligen stadnar på halfva
vägen’, om det icke emottager konstens ledning och får
utveckla sig i gynnsamma omgifningar och fritt från tryckande
förhållanden. Månne H., om han fått lefva i konstens
at-mosphcr, derföre skulle förlorat det egna och originella,
som var honom medfödt?*)
*) Genom detta inkast söker G. A. Silverstolpe försvara den
anmärkningen, att man gjorde så litet för att Ltfordra H:s konstutbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
