Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karsten, Christopher Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Karsten, Christopher Christian. 18
uppträdde 1778 i Bores roll i en prolog, i stället för en
annan som sjuknat. Han ådrog sig en allmän
uppmärksamhet, och man insåg af huru mycken nytta han skulle blifva
för theatern. Han fick nu öfvertaga Azors roll i Gretrys
Zemir och Azor, och uppträdde om hösten såsom Achilles
i Glucks Iphigenie. 1788 gjorde ban en resa till Berlin,
der ban tillbragte flera månader, erhöll tillträde till alla
Konungens enskilda concerter så väl i Potsdam som Sans
Souci, och underviste i sång Kronprinsessan Fredrica af
Preussen, som gaf honom rccommcndationsbref till Hertigen
af Mecklenburg, vid hvars hof han uppehöll sig flera dagar.
Efter Gustaf d. 5:djes död företog K. under de första
månaderna, som det icke var tillåtet att spela på operan, en
resa till London, der ban uppehöll sig några månader och
lät höra sig i de förnämas salonger, bland andra flera
gånger hos Hertigen af York, som redan förut gjort K:s
bekantskap i Berlin. Ar 1810 reste han till Paris och vann
mycket bifall for sin sång. Hvarje gång han återvände till
fäderneslandet, emottogs ban med stormande bifallsrop.
K:s röst ägde, utom den sköna klangen, den styrka och
böjlighet, den egna utvidgningsförmåga, att den omfattade
såväl den högre tenoren, som den djupare basen,
hvarigenom det ovanliga inträffade, att samme sångare, som utan
svårighet utförde Achilles’ roll i Glucks Iphigenie, äfven
exequerade Oedips, och excellerade lika mycket i båda. Han
var utan tvifvel den störste sångare Sverige egt, och
troligen äfven en af de förnämsta någon theater egt.
Hans figur och hållning svarade fullkomligt mot de
roller han utförde, och då ban t. ex. såsom Christiern i
Gustaf Wasa inträdde i den festligt smyckade salen,
frapperades hvar och en af det ädla och stolta i hans väsen, oeh
det enda man kunde anmärka var, att han röjde för mycken
konungslig värdighet för den fege tyrann ban skulle
föreställa *). Då ban sedermera uppsteg på thronen, och hans
herrliga stämma, oaktadt afståndet, fyllde hela salen och lät
hvarje ord tydligt höras, förvånades man likväl ännu mer.
Allt var hos honom natur, omedveten inspiration, och hans
fel var, att någon gång affektera en konst, med hvilken ban
’ Denna imponerande hållning låg i hela Karstens väsen och
uttryckte sig, i mer eller mindre grad, i alla hans roller. En bland
dessa var Torparens i en operett af samma namn, hvartill Frigel
skrifvit musiken. Då Karsten, efter representationen, frågade en af
sina kamrater, huru han spelt? svarade denne: "Som en kung!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
