Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karsten, Christopher Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karsten, Christopher Christian. 19
icke var rätt förtrolig. Då lian en afton sjungit, blef då
varande Kapellmästaren Kraus så utom sig af förtjusning,
att han ropade: "Man borde resa till Sverge, endast för att
höra Karsten!" och skyndade upp på theatern att
compli-mentera honom. K., som fruktade något tadel, emedan ban
sjelf ej var nöjd med sitt föredrag denna afton, började en
ursäkt för sin mindre goda sång, emedan lian var sjuk.
Kraus, något öfverraskad af denna ursäkt, svarade nu: "Bäste
herr Hofsekreterare, var då sjuk alla dar!" — En annan
gång, då ban såsom Pylade i Iphigenie i Tauriden, jemte
sin vän förd inför Toas, på tillfrågan om ändamålet med
sin resa, svarade: "Det är en hemlighet, som du ej veta
får", och dervid utan någon gest, kastade en lugn, men
föraktfull blick på den vilde höfdingen, och en af åskådarne
sedermera tackade honom för hans spel, men synnerligast
för denna niomang, svarade K., som knappt tog berömmet
för allvar: "Men, min Gud, jag gjorde ju ingenting." Han
var alltid bäst när han, såsom dessa gånger, gjorde intet.
När ban deremot verkligen ville lysa och derföre
ansträngde sig, broderade ban sin sång och sina gester på ett sätt,
som ofta skadade Låda. Kanske var likväl K. mest
beundransvärd, då lian någongång i ett sällskap sjöng en enkel
visa, hvars både ord och melodi, upphöjda af hans
förtjusande röst, hänförde alla de närvarande och tycktes förnya
de gamla sagorna om Orfeus och Amlion. — Vid stora
operans upphäfvande år 1806 blef K., likasom de Öfriga
sujet-terna, satt på pensionsstat, men då sångscenen efter 1809
års statshvälfning återställdes, uppträdde K. ännu då och då
i cn och annan af sina gamla roller. Sista gången, händer
visade sig, var såsom Oedipe vid det gallaspektakel, som
den 6 November 1821 gafs, i anledning af Carl XM:s
aftackla bildstod. Han var då 65 år gammal, men syntes
blott föga hafva förlorat i liflighet eller rost. Sedermera
sjöng han vid åtskilliga conserter och gaf ännu om våren
182o sjelf en sådan, hvarvid han, bland annat, exequerade
Atalibas recitativ och aria i Cora och Alonzo, med nästan
samma värma, kraft och behag, som 4*5 år förut. Han
afled om sommaren år 1827, 70 år gammal. Hans död var
ej blott en förlust for tonkonstens, utan äfven för hans
en-skildta vänner, hvilka, att dömma efter hans helsa och
kroppskrafter, väntat att ännu länge få behålla honom.
(Källor: Toilett- ock Tkeater-Almaaach för 1841. — Theater-AlmAnaeb för iSSt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
