Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Kellgren, Johan Ilenrik.
på Drottningholm, i anledning af Thronarfvingens
förväntade födelse. Han erhöll en pension: hvarken denna eller
hans behållning af tidningen lärer dock varit betydlig,
emedan ban ännu i flere år bibehöll sin informators-befattning.
Den trägna sysselsättning, som hans dubbla pligter såsom
lärare och tidnings-utgifvare i förening med hans frivilliga
offer åt sånggudinnorne ålade honom, försvagade hans redan
förut skadade helsa. Några år derefter utnämdes han till
Bibliothekarie och slutligen till Konungens Handsekreterare.
Båda dessa befattningar voro sinecurer, och emedan
pensionen tid efter annan ökades samt afkastningen af hans
tidning förmodligen tillväxte, kunde ban enligt sin önskan
lefva ensamt for vitterheten.
Då Svenska Akademien 1786 inrättades, hörde K. till
de tretton sjelfskrifne Ledamöterne. Någon annan värdighet
eftertraktade han icke. Hans befattningar såsom skald och
publicist lemnade honom mer än tillräcklig ära och
tillräcklig sysselsättning. Hans mer och mer aftynande helsa
skulle äfven utomdess laggt band på en längre drifven
ärelystnad: sedan hans tvenne sista år varit ett nästan ständigt
fortsatt lidande, under hvilket ban ordnade sina skrifter,
och med obeveklig stränghet uteslöt många som fordom väckt
allmänhetens beundran, hvaribland hörde tvenne prisbelönte,
trädde den länge väntade döden till den lidandes dödssäng
och förlossade honom d. 20 April 179o.
Hela det bildade Sverige beklagade med rätta denna dag
såsom en national-olycka. Sörjande vänner läto öfver
honom pregla en minnespenning, som utdeltes på
begrafnings-dagen: utan åtskillnad på höghet eller rang följde de honom
till grafven på S:t Jakobs kyrkogård, i hvars mur sedan en
minnessten blef insatt; Leopold och A. G. Silfverstolpe
be-söngo hans bortgång; Sergel förevigade i en medaillon hans
anletsdrag. Regnér i förening med skaldens systerson
Leng-blom, då Notarie i BergsCollegium, utgåfvo hans skrifter;
Nils von Rosenstein skillrade i ett flärdlöst och väl skrifvet,
endast alltför kort, företal hans rättigheter till fäderneslandets
saknad.
Sjelf domde K. dock ganska blygsamt om sina
förtjenster: Så yttrar ban om sig sjelf i ett bref till en vän:
"Det var en liten man i vår litterära verld; hans talenter
voro små; han hade kanhända icke hvad man kallar snille,
hans flesta skrifter hade liten vidd och vigt. Men ban hade
en egenskap, kanske i högre grad än någon af sina medbrÖ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
