Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Kellgren, Johan Henrik
förnuftet, 496 karlar drunknade i Akademiskt gräl o. 8. v.
Då en skrift om Christna religionens sanning9 1778 utgifven
af Casp. Wi|kman recenserades, vederlades lian påföljande
grundliga vis: "är du qvickare ock vältaligare än Voltaire?
lärdare och djupare än Bolingbroke? — Hvem är mäktig
mot dessa grymma jättar, som våga bestorma himmelen?
Bäfva, svaga menniska, det är en Gud, som du djerfs
försvara.," (De svage menniskor, som anföllo, behöfde ej
bäfva?!) — En annan gång anföres K. Fredrik den Endes pris
öfver Voltaire (skrifvet förr än dessa gudar sett hvarandra
på nära håll och upptäckt hvarandras ihålighet) och
religi-onsförsvararne tillspörjas, om de ville förklara sig
snillrikare än denne (då var. konungens afgud och morbror). Classiska
språken behandlas styfmoderligt. "Jag trotsar att någon
la-tinitetsdyrkare kan framvisa någon för menniskoslägtet nyttig
och oumbärlig sanning hos de gamle auctorer, som ej finnes
hos de nyare på ett äfven så bindande och ofta behagligt
sätt föreställd och bevisad."
Den vittra Royalismen gick till och med i visst
hänseende längre än den någonsin gått i Frankrike, under den
fjortonde och femtonde Ludvigs tid. Den sträckte sig ända till
en uppmuntran af finkelsupandet, emedan detta fyllde den
kungliga skattkammaren. Dylika artiklar träffas
undertecknade af "älskare af godt svenskt bränvin", hvilka intyga,
huru man skrålat: lefve Konungen! lefve Drottningen!
Löftet, att
"Så länge saft finns i vår bål,
Sko-lo m vi dricka denna skål"
inrapporterades ända från Harjovalda i Kumo socken i
Finland. Man försäkrade från annat håll:
Om förmågan skulle svara
Emot det vi kalla nit,
Låt en mil till botten vara
Hinna vi nog dit.
Så mycket och så upprigtigt Gustaf III än nitälskade
för fosterländska historien, så sträckte sig icke denna
ynnest till den allvarsamnia häfdaforskningen, som icke kunde
eller ville bära äreminnets glitterguld ocb poesiens blomnior.
Den flitige Gjörvell bemöttes med löje och förakt; låt vara
att hans osmaklighet och pedanteri inför detta tidehvarfs
Ögon kunde undanskymma hans öfriga förtjenster. Men
Hallenberg, den lärdaste bland sin samtid, den djupe historie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
