Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 Kellgren, Johan Ilenrik.
rild, ungefär på samma tid, endast i mera kraftfulla ord. —
Samma man, som väpnade sig emot originaliteten hos
Thorild, gjorde rättvisa åt originaliteten hos Bellman, i detta
så rättvist beundrade företal till Fredmans Epistlar, om
hvilket man blott glömt att anmärka, att det dock icke
intränger i djupet af denna skaldenaturs individualitet, utan kan
nära nog passa till Anacreon, Béranger eller hvilken
folkskald som helst.
Det hörde till det då gällande æsthetiska systemets
öfvertygelse, att franska literaturen gaf den, som ej kan&
Roms författare (om Greklands var aldrig fråga på fullt
all-vare) full ersättning, men K. lemnar ät den oclassiskt
bildade egenkärleken att pröfva om t. ex. blott Tacitus var så
lätteligen ersatt. Mellan Tacitus och, Cicero afgjorde ban
en gång domen om företrädet. "Det är nu först i vår tid
som verlden börjat begripa Taciti förtjenst. Declamatorer
och pedanter, som ej känt aunat skrifsätt än Ciceros, hade
vant de förre seklerna att anse Tacitus som en skribent af
andra ordningen, mörk och affecterad. Tacitus är det
sublimaste af alla ålderdomens snillen. Det är ej med honom
såsom med Salustius, att han endast talar om dygden. Han
kände henne sjelf och har gjort henne älskvärd for sina
läsare. Hans diction är som hans själ, stark, pittoresk, utan
att vara för mycket figurerad, precis utan att vara
förvirrad . . . Man kan döma om Taciti läsare allt efter det
begrepp de finna hos honom. Hans tankekraft är af en sådan
vidd, att hvar och en fattar den mer eller mindre efter
graden af sin egen styrka" . . . Sedan K. ådagalagt huru
T. i det yttre visade en modest undergifvenhet, olik de
våldsamma frihetsvänner som söka blott en lysande död,
o-nyttig för fäderneslandet, heter det: "i denna smärtfulla
belägenhet kastade Tacitus på papperet all den innerliga
förargelse , hvarifrån hans hjerta på annat sätt ej kunde lindras.
Det är detta som gör hans stil så intressant och liflig. Han
declamerar ej f cn man som är djupt rörd kan ej declamera
. f . Hvar rad är en känsla af hans själ, hvart drag är ett
evigt straff för hans tyran."
K. var den förste, som i vårt fädernesland hänvisade
på den Engelska nationens och de Engelska institutionernas
förträfflighet, hvilket ännu var en paradox, som behöfde
ursäkter. Så skref han 178G i Stockholms Posten sid. 786:
"Jag sätter Racine framför Shakespeare, Moliére framför
Congreve, och polisen i Paris framför polisen i London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
