Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
RsLLoafiif, Johan Henrik.
den största verkan, da de, vid alla tillfallen och på Öppna
torgen bållne, nödvändigt hos de okunnige borde alstra nya
begrepp. .När upphörde detta deltagande uti de allmänna
ärender? Med den inbrytande despotismen och barbariet,
under hvars jernok Europas folkslag så många sekler lefvat
förtryckt, till dess ändtligen mera ljus i förståndet och
utbredda kunskaper åter gjort oss till politici. Om
Engelsmän äro det upplystaste folk på jordklotet, som sjelfve de
Fransyske auctorer Montesquieu, Voltaire, Raynal, ja
Lin-guet sjelf erkänna, så bör sådant tillskrifvas det verksamma
deltagande uti allmänna angelägenbeter, som hos dem föder
en esprit national, och hvilken, ehuru ofta förd på afvägar,
dock icke kan bestå utan en myckenhet af kunskaper. I
Portugal och Sicüien läser man ej några avisor, deremot
tro invånarne i dessa länder, till exempel, att
Protestanter-ne äro en art menniskofrätare, ja tusende af pöbeln tvifla ej
att de genom något utvärtes tecken på deras kroppar af
Gud äro likasom bränmärkte till helfvetets eld. Skulle
vidare exempel behöfvas, så kan man kasta sina ögon på
orienten, derest det icke ens infaller de slafviske folken, som
der lefva, att en gång bekymra sig om sitt eget, än mindre
något främmande lands statssaker: derest hufvudstädernas
inbyggare ofta icke veta de vigtigaste händelser, som sig
tilldraga i deras despoters palats och ofta vid lifsstraff icke
våga att derom fråga."
Anmärkom slutligen. Samma Tidning, som äfven hade
till bestämmelse att fasta nationens tycke vid Theaterns
nöjen, och för hvars befordrande dess Hufvudredaktör sjelf så
kraftigt medverkat, uttrycker sig sjelf sålunda (1788 N:o
256) i ett Bref till en Speetakelälskare på Landet:
. . . "Du frågar mig om spektaklerne. Jag ser att
detta ämne ligger dig alltid om hjertat. Men du adresserar dig
illa, om du väntar af mig några upplysningar härom. Du
känner min fördom mot alla spektakler, utom Operan;
också är det, det enda jag bevistar."
"Jag älskar ej Tragedien. Konungars väsen är så långt
öfver mitt, att jag foga kan taga någon del i deras olyckor.
De äro Gudar på jorden; om det händer dem något
rasande, må det vara för deras räkning: jag är menniska, jag.
Den som afsagt sig all jemnlikhet, har afsagt sig all rätt
till medlidande. Om ändå deras laster hade någon mensklig
art, och kunde sänka dem på ett ögonblick ned till vår
»£§r? Mon nej, äfven dessa äro utom naturen: alltid söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
