Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kexél, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
Rex åh, Olof.
anteckning, enligt hvilken han ock under denna tid
funderade på att Öfvergå till katholska läran.
K. hemkom 1775 och blef af dåvarande Direetören vid
Kongl. Theatern Patr. Alströmer anställd derstädes såsom
"Ordonateur." Sedermera befordrades ban till Secreterare
vid directionen öfver Spectaklerna (så kallas ban i 1779 års
Theateralmanach); 1785 och följande år benämnes han
Secreterare och Ombudsman. Han blef slutligen andre
Secreterare vid directionen öfver Kongl. Nummerlotteriet, då
företrädaren succederade Bellman såsom Förste Secreterare
1795. Samma år, då K. var bjuden till sin vän Hjortsbergs
bröllop, kom han dit något sent, ifrån en annan collation,
kände sig illamående och kunde ej njuta af välfägnaden. Han
blef derefter allvarsamt sjuk. Det onda hindrades
sedermera så vida, att han kunde bivista en sammankomst i Par
Bricole. Vid ett förnyadt sjukdomsanfall förordnade läkaren
kräkpulver, med tillägg att, om det första ej gjorde verkan,
borde han efter en timma intaga ett till o. s. v. Sedan K.
efter föreskrift intagit både det första och det andra utan
påföljd, tog han på en gång tvenne, hvilket försök kostade
honom lifvet d. 5 Mars 1795.
Alla, som kännt K., intyga att- ban var högst angenäm
i sitt umgänge och en i botten hederlig man. Cederstedt
skillrar honom sålunda: "K. hade ett lekande snille, föga
fallet för djupa betraktelser, men en stor lätthet att på
stället applicera andras producter som sina egna och dermed
dels roa dels förundra sina åhörare och läsare. Jag har
of-tø sett folk förgapa sig öfver hans Inpromptuer, hvilka jag
hört väl 20 gånger förut. Han började först efter sin
hemkomst utifrån att efterapa Bellman, och vände till slut
genom konst naturen och minnet, att de vackraste af hans
Bacchanaliska sånger flöto ur honom med den mest
förundransvärda lätthet. En mycket vacker röst halp honom
äfven i början; den förföll mycket de sednare åren. Hans
dristighet att sålunda föra till torgs det ban visste, hans
behagliga sätt att göra det, gjorde att man ej så noga
räknade med honom . . . När jag sade honom enskildt: detta
eller detta har du tagit der, svarade ban: "Ja, har du läst
den boken? den är rar" ... I de 20 år jag känt honom,
har jag aldrig hört omtalas honom hafva någon ovän, ej
heller har jag någonsin sett honom i något sällskap,
hvarest han ej med allas fägnad och glädje blifvit emottagen.
Hans glättighet var medfödd: fattigdomens tryckande verka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
