Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjellberg, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjellberg, Jotuis.
63
sammansköt sjelf*) böterne till Länsmannen, men troligen
var det sista gången man i det fria Sverige pliktade for
begagnande af sin oförytterliga rätt, att gemensamt i andakt
sjunga en psalm och läsa en bön. Det samhälle, hvars
murar ramla för en slik sång i hyddorna, är troligen så nära
sitt fall, att inga länsmän förmå hålla det uppe genom
upp-vädrande af convcntikler.
Några dagar före sin död skref den nästan blinde
Pa-triarclien ett bref, som vittnar om den outtröttade
verksamheten för allt, som kunde befordra christlig tro i förening
med christlig upplysning. "Proposition är gjord, att här
stifta ett Bibliothek för Contractet i min omgifning; då
ingen enskild är i tillfälle att köpa hvad som utkommer i
tlieo-logisk väg, sä borde flera förena sig, for att känna följa
med sin lid, utom det lefva de fleste prester på landet i
okunnighet om hvad som passerar." Man skulle rekvirera
uloui Svenska theologiska tidskrifterna, Tholucks Liter.
An-zeiger — eri förf. hvars rader K. ofta kysst —
Hengsten-hergs Kirchenzeitung m. 11. — Vi känna en annan lekman, som
offrar 100:tals R:dr för att hålla lidskrifter och böcker åt
sin orts presterskap, ehuru de ofta komma ouppskurne åter.
Ära åt dessa medborgare! Måtte de föra oss till hvad en
gammal homilet kallade: den saliga skammen!
K. var höjd öfver allt sektväsende genom sin mogna,
grundliga insigt, som hade rot i en vårdad, nästan lärd
gammaldags uppfostran. Han förstod alt pröfva allt och
behålla det goda; tlerigenom förmögen att afskilja
personlighetens slagg från trons guld hos hvarje författare. Luther
var honom en hjelte i Herrans strid, vid hvars härskri ban
kände hjertat springa af glädje. Bengel, M. F. Roos och
Schartau voro honom ett vördnadsbjudande triumvirat i den
fredliga församlingen. Herrnhutismen var honom väl en
en art af fromhet, som försvagade genom söndringen af de
krafter, som behöfde förening för att få styrka, men
Sve-denborgianismen var honom en Herrans straffdom, i
anledning af hvilken han döende skref: "Hos de heliga fordras
nu tålamod och tro intill ändau, hvilken Gud af nåd
förlä-ne för Christi skull!"
*) Som vi vilj* minna», på Statslladet Grefve Skjöldebrand*
förslag. Om minnet ej bedrager, var Konungen dervid i IVorrige,
men H. K. H. Kronprinsen ledamot af Regeringen.
BIOGR. LEX. VII. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
