Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Knös, Anders Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Knös, Anders Olofsson.
horigt Svar på obehörige ocb ogrundade anmärkningar af
DomProsten Herr D:r Knös i Skara" &c. Sthm 1781. Härpå
afgaf K. svar i: "Nödige Påminnelser vid en Skrift, kallad
Behörigt Svar" &c. Upsala 178w2, hvarefter Kyrkoh. Möller
utgaf: "Behörig Granskning af de så kallade Nödige
Påminnelser" &c. Sthm 1783. Tvistepunkterne voro: 1) huruvida
i ett catechetiskt arbete den ordning af ämnen bör
bibehållas, som finnes i Luthers catecheser, eller ämnena ordnas
på samma sätt, som i godkända dogmatiska läroböcker? K.
försvarade den förra meningen, Kyrkoh. Möller den sednare.
2) Huruvida menniskan kan hålla lagen? Kyrkoh. Möller
hade yttrat, att menniskan i sitt naturliga tillstånd ej
förmår detta, hvilket K. erkände vara rigtigt, dock
ofullständigt, emedan nödvändigt bör tilläggas, att den pånyttfödda
och troende menniskan kan genom Christi kraft hålla lagen;
inskärpes detta ej rätt, så uppkommer säkerhet och död tro.
5) Huruvida trons väsende bör sättas endast i längtan efter
och förtröstau på Jesu förtjenst, eller om ej tilläggas bör,
att den tillika innefattar införlifvandet medCbristo? På
detta sistnämnda lade K. största vigt. 4) Om ej nya födelsen
måste i enlighet härmed definieras? hvilket K. yrkade.
Dessutom framställdes af Kyrkoh. Möller mot K:s skrifter en
mängd strödda anmärkningar, till en del beroende på
missförstånd och misstydning; de vigtigaste voro, att K. skulle
icke nog hafva åtskiljt actus gratiæ, icke med nog bestämdhet
yttrat sig om imputationen af Adams synd, samt visat
benägenhet för ett mystiskt bibeltolkningssätt. I dessa frågor
rådde emellan de båda Theologerne en bestämd skiljagtighet,
hvars vigt ej kan bestridas.
I sina hufvudsakligaste dogmatiska momenter var striden
med Kyrkoh. Möller enahanda med en annan, i hvilken K.
nästan vid samma tid blef invecklad. Denna strid uppkom
i anledning af betänkanden, dem K. mot några ställen i en
af Prosten Mag. M. Warelius författad Synodaldissertation,
en Prestmötspredikan af Prosten Mag. A. Wictorin samt en
Likpredikan af Prosten J. Wictorin, vid nämnde skrifters
censurerande i Skara Consistorium till dess protoeoll
afgifvit. Dessutom hade K. vid nämnde Synodaldissertations
ventilerande såsom e. o. opponens uppträdt och till
Prestmöts-protocollet ailemnat sina anmärkningar. Det af desse
betänkanden, som var afgifvet mot nämnde
Prestmötspredikan, utgaf Prosten J. Wictorin från trycket med
vidlöf-tiga anmärkningar (Upsala 1784), hvilka K. sedermera be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
