Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Knös, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133 Knös, Gustaf.
ocli Verlden, livars älskvärdhet, hug och enkel,
återspeglades i hela hans lefnadsvandel, samt allmänt erkändes äfven
af dem, som icke i alla stycken gillade hans Öfvertygelsen
En skär poetisk känslostämning förblef hos honom alltid
liksom kropp åt den religiösa. Under sina första ungdomsår
var han sjelf icke främmande för Skaldekonstens utöfning.
Ossian och Kellgren delade då sins emellan hans förkärlek.
Såsom ledamot af ett "Sällskap för Hjertat" utgaf han några
öfversättningar från den förre; och i hans egna försök röjer
sig en anklang af Kellgren, icke såsom härmning, utan
såsom omisskännligt uttryck af själsfrändskap. Vid mognare
ålder afstod ban från ett yrke, hvartill ban ej ansåg sig äga
bestämd kallelse; men bibehöll, alltigenom, sin rena
föreställning derom och sin varma tillgifvenhet for allt, hvari
ban fann denna föreställning motsvarad. En fin och
vanligtvis säker smak, en osökt elegans, behaglig äfven i sina
vårdslösheter, utmärkte i allmänhet både hans muntliga och
skriftliga sätt att uttrycka sig; hvarvid ban ock, antingen han
begagnade gamla eller nyare språk, gynnades af en stor
lätthet att tala och skrifva dem, ej blott correct, utan tillika
med en viss enkel prydlighet. Han utgaf flerahanda
lingvi-stiska lärdomsprof och akademiska afhandlingar; men dem
räknade ban aldrig till sitt hufvudsakliga författarskap.
Detta rigtade han uteslutande åt religiösa och religiöst-ascetiska
ämnen. Sedan ban länge, i tysthet, utbildat sitt tänkesätt
öfver dessa ämnen för sig sjelf, lät ban några vänner
öfvertala sig att utgifva den bekanta skriften Samtal med mig
sjelf om Verlden, Menniskan och Gud; en skrift, i hvarje
bänsyn värdig att kallas "en skön själs bekännelser." Hans
lynne, hans karakter, lians grundsatser, hela hans lika naiva
som fromma sätt att lefva och philosophcra, framstå der i
en trogen sjelfmåluing. I afseende på det objectiva
innehållet kan opartiskt sägas, att den för enhvar tänkande
Christen, äfven om ban finner sig nödgad att i åtskilligt tänka
annorlunda, är både uppbygglig och lärorik. Med odelad
förtjusning skall den städse läsas af alla dem, som antingen
öfverhufvud mindre befinna sig på den dogmatiska
forskningens grund än på känslans och den praktiska tillämpningens,
eller ock särskildt öfverensstämma med det doctrinära af
författarens religiösa ståndpunkt. Denna var, afgjordt och
tveklöst, den Svedenborgska; men utan ringaste bismak af
sect-anda. 1 viss mån var nyssnämnda ståndpunkt hos
ho-aom en ärfd, eller traditionell. Redan hos hans fader hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
