Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Knös, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Knös, Gustaf.
man — icke utan all anledning — tyckt sig skönja någon
gynnsamliet för Svedenborgs lära; och hans moder, på
hvilken han i allmänhet mycket bråddes, var denna lära än
mera tillgifven. Det kan då ej synas oväntadt, att ban
redan såsom gosse studerade, i faderns bibliothek,
Svedenborgs arbeten. Likväl skedde detta i löndom; emedan
fadern, som med skäl ansåg dem opassande till barnläsning,
ej ville tillåta det.
Den verldsåsigt, hvaraf boken "Samtal med mig sjelf"
är en grundritning, ägde alltså sin rot i en barndomstro,
hvars anda var så godt som med modersmjölken indrucken.
Under vistandet i Tyskland blef väl denna tro något skakad
och modificerad, — särdeles genom iuverkan af philosophen
Herbarts umgänge; men snart efter hemkomsten återställde
sig de fordna, de ursprungliga intrycken. Sedermera
begagnade ban mannens samtliga förvärfvade bildning endast till
att i dem bekräfta sig. En i tidskriften Svea införd
Recension föranledde honom att gifva dem en fortsatt, och mera
åt vetenskaplig utveckling syftande, framställning; i ett
utförligt gensvar, kalladt Försök att utreda några vig tig a
Frågor. Det utkom ej långt före hans död, och är hans
theo-logiska testamente. I hög måtto läsvärdt, samt föröfrigt
både i förtjenst och brist liknande det verk, hvars
fortsättning det utgör, har det ej kunnat undvika några
inblandningar af ett bittert element, som i denna eljest så
harm-och menlösa natur just genom nämnda Recension
framkallades. Lemnom derhän, huruvida, i vetenskaplig halt, denna
granskning motsvarade sin författares rykte; derom kan
tvif-las, och olika döminas. Men visst är, att tonen, — äfven
om granskarens Öfverlägsenhet vore obestridlig, —hade
kunnat och bordt vara en annan. Detta kan väl obetänkligt
yttras, då nu både Auctorn och Recensenten längesedan äro
förflyttade till en verld, der deras tvist blifvit i ljus och
frid upplöst.
Under vistelsen vid de utländska universiteterna hade
hans ovanliga språk-talent och den ifver, hvarmed han då
enkom vinnlade sig om de orientaliska språkens studium och
bela litteratur, väckt hos alla, som kände honom, den
föreställning, att ett af de utmärktaste författare-rummen bland
Orientalister vore honom tillämnade Ännu i de sednaste
åren af hans lefnad tillsände honom den vidtberömde Fræhn
bref på bref, med böner att erhålla en fullständig samling af
de talrika verk, hvilka den fordne medlärjungen, såsom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
