Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Knös, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Knös, Gustaf.
jordiskt bekymmer, ständigt i glädje och hopp; föga, ja,
alltför litet hemmastadd i den närvarande stoftverlden, på
hvars trassel och affärs-bråk han slätt förstod sig; men
desto mera i den högre, den himmelska, hvars borgen är den
tro, som består i en "viss förlåtelse på det man hoppas,
och intet tvifla om det man icke ser." I allt sinnligt fann
ban sinnbildliga bekräftelser på det Öfversinnliga lifvets
sanning och skönhet; på den sednare, framförallt, i sin
närmaste omgifning. Han var lycklig make och lycklig fader;
men endast de, som veta hvilken hög och huld poesi
Sve-denborgs åsigt af Äktenskapet innebär, kunna fullt fatta
innerligheten, andakten, den stilla hänryckningen af det sätt,
hvarpå ban betraktade qvinligt behag och huslig sällhet.
Hans umgänge, i allmänhet förbindligt, gästvänligt, med en
fin och ledig ton belefvadt, var för dem, åt hvilka ban
skänkte sitt bela förtroende, öfver all skildring angenämt.
Till nöjet deraf hörde då äfven gåfvor, som ej tilltroddes
honom af dem, hvilka blott kände honom sådan han i det
vanliga sällskaps-livimlet syntes, ytterst tankspridd, eller
sådan han, lika tankspridd, plägade ila framåt gatan, med
sväfvande gång, lutadt hufvud och oyårdad klädsel*). Utom
kretsen af sina förtrogna blef han, med åren, mer och mer
tystlåten: men inom denna krets träffade man honom qvick;
en ypperlig berättare; lifligt interesserande i allt slags
föredrag. En stor njutning var, att höra honom, på vers eller
prosa, föreläsa någonting, som anslog hans inre strängar;
hans rost, ljuf liksom hans blick, välljudande och böjlig,
var, som högtidlig, som öm, som glädtig, i alla skiftningar
lika intagande. Till utseendet spenslig, mager, lätt, mera
själ än kropp, syntes ban ofta för mängdens Ögon obetydlig,
— särdeles genom en egen ansigtets uttryckslöshet, hvars
orsak var att själen hade helt och hållet väudt sig inåt sig
sjelf. Men samma anlete höjde sig nästan till skönhet, så
ofta själselden, plötsligt återvändande, tände sig i blicken
oeli genomblixtrade de af en skär blekhet öfvergjutna
dragen; hvilka då, vanligtvis, med ett mildt smålöje begynte
sin spelande rörelse. Der strålade då ett ljus af idel
klarhet och trefnad; ett ljus, alltid påräkneligt äfven då, när
*) Under första åren efter sin hemkomst från Tyskland fästade
han ännu någon vigt vid beskaffenheten af sin drägt; men denna
fortsättning af Göttingisk prydlighet försvann, ungefär liktidigt med
spl-ren af Herbarts philosophi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
