Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lagerbring, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagerbring, Gustaf Olof,
245
Vid Riksmötet i Norrköping blef L. fullmägtig i Riks.
St:s Bank. Fortfor i krigsärendernas behandling, "förblef vid
sin öfvertygelse och efterkom befallningen"; under det ban
"såg frukten af alla mödor och uppoiFringar förspillas." Men
ban tog beklagligtvis ej nu solvisarn utan eoinpassen till
sinnebild af den ställning han valde. Det borde ej vara
tvifvel vardt, -att ban ju verkligen var den compass,
revolutionsmännen hade med sig, då de genonibröto stormen
1800, då, de uppoffrade en pseudo-Waseisk *) dynasti men
räddade ett rike, det urgamla Svea och Götha.
Den Befälhafvare, som fått i uppdrag att vinna
Hertigen för den enda räddningsplanen, erkände sjelf, att ban
fått af Lagerbring vinkar, när nervus reruin gerendarum fanns
inne, såsom det måste vara i ett så afgörande ögonblick,
med helsning: nu eller aldrig. Och det skedde Afh
Derigenom fick L. ock tillfälle, "att hejda hvad han ej kunnat
förekomma, om ban ock ansett sig böra det, så att inga
förnedrande passioner fingo tillfälle att ge sig luft och att
inga druckna båtsmän kommo att slåss om styret, då
öfverbefälet ombyttes på skeppet." En förtrolig förklaring! Vi
ha härmed ej velat försvara, om ock till en del förklara,
livad en Geijer ansett oförsvarligt. Han yttrade neml. i
Litteraturbladet för Dec. 1858 sin fullkomliga öfvertygelse,
att Konungens instruction af den 4 Fehr. 1808 till Grefve
•Klingspor aldrig af Svensk hand bort undertecknas och att
Lagerbring, genom att ej hellre afträda från sin plats,
tecknat en fläck på sitt minne, som alla hans
embetsmannaför-tjenster ej skola utplåna. I sin replik mot en anmärkare i
Svenska Minerva, anför G. i L.-bladet för Mars 1859, att
ban vidblifver sitt omdöme, tilläggande sin förundran, att
samma herre contrasignerat K. Maj.ts kungörelse om
landtvärnet. "Att han „ den skarjjsynte, kunde förblifva vid detta:
låta g(t — då allt,, gick till öppet förderf, -t- utan att
genom något steg v af den beskaffenhet, hvarpå vi häntydt,
åtminstone ge offentlighet åt sitt ogillande, det är den
förebråelse vi uttalat i följe af en princip, hvars
tillämplighet, ehvar den och träffas, vi ej frukta att erkänna" — blef
*) Ingen liar bevisat detta bättre än Morianéns författare, under
sträfvandet, att bevisa motsatsen. Göra äkta makar så mycket
buller at* sin monoeci, om der ej skall fjiiras hullet for att motsäga
rykten om ett möjligen besläktadt lurendräjcrj, som Funnits, nödigt
«4’ter tioårig sterilitet? äro dessa af Morraitens förf. anförde’arran-
ringar historiska, så synes äfven här en mans omdöme oiji Gustaf
III besannadt: han måste bedrifva allt — allt genom nerjotiationèr."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
