Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lagerbring, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Lagbrbring, Carl.
Geijers slutord, mot hvilket dock åtskilligt till den hårdt
bedömde despot-tjenarens ursägt torde kunna invändas.
Den strategi, embetsmanna-hierarchien nu så otvetydigt
intog, för att hålla sig ofvanpå, äfven om Regenten sjönk,
var för öfrigt som fläck så allmän, att han ej mera förmörkar
den enas minne än den andres. Världshistorien visar att
detta utbrott af conservatio-sui-principen är regien, och
uppoffringen äfven af det minsta for fädernesland och
sanning, hör till undantagen. Måtte regenterne blott ej
idea-lisera sig menskligheten, efter dertill intet skäl är.
Napoleon skall ha yttrat: "så länge jag behandlade alla, som
egennyttiga, sin egen fördel blott sökande och dermed allenast
ledbara, så regerade jag verlden. Då jag för ett ögonblick
forgat denna sanning, och antog, att en stor idée kan fatta
och hänföra — ej blott folket, det jag alltid vetat, utan
ock de iudivider, som föregifva sig uttala den allmänna
andan — så föll jag." Undantag finnas dock; men desse äro
för få, att ensamme, utan att efter Napoleons princip
behandla de många, kunna bemäktiga sig och styra
verldshän-delsernas utveckling. Lagerbring hörde ej till desse få.
Han var en stor etnbetsman, troligen ej statsman,
åtminstone ej bland de ädle och store. Gr. Sköldebrand ansåg,
att ban ledde Adlercreuz fullkomligt, var statsmannen i
denne, som i sig sjelf blott var General. (Adlercreuz var
gift med Lagerbrings systerdotter, en fröken v. Engeström).
Adlercreuz antog derföre L:s förslag till Minister för Utr.
Ärenderna *) L. v. Engeström — oaktadt de Öfrige
revolutionsmännen voro i allmänhet skarpt deremot. Brist på
*) Man kan väl ej begära bättre bevis på L:s förmåga att verka
på Adlercreuz, än att A., som laggt band på Prins Gustaf fader,
hörde till revolutionsmännens motparti i fråga om tbronföljden, ej
eller fordra bättre bevis, att det ej var otrohet, utan en circumpect
trohet mot dynastien, som bestämde L. till coalition med 1809 års
män. Han måste i fråga om tbronföljden ge vika för la force des
choses oeh Adlersparre dicterade första successionsordningen, samt,
när platsen åter blifvit ren för dynastiska politikens anhängare,
dikterades den andre af folkviljan. Men A. ville aldrig fortsätta
discus-sion med någon revolutionär, som började tala om embetsfördclning.
(Det tilltrodde ban L. bättre kunna besörja, än aspiranterne sjelfve
bland revolutionsmännen). Emellertid räddade L., genom att
kemli-gen bemäktiga sig den revolution , han ej kunde afböja , dåvar.
embets-mannahierarchien — det var kanske ett ondt, men afböjde dermed
blodströmmar, och detta hade väl ändå varit ett större ondt. Det
heter i nämnde memoirer: "A. hade den största bravour och i största
faror stod han kall som vid den lugnaste forskning, men i saker
utom militären lät ban gerna L. leda sig." Då Sköldebrand Var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
