Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lagerlöf, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagerlöf, Petrus.
26o
Jord. Edenii son Sven dött 1669, visar han sig mästare
öfver, Virgiliska Phraseologien. Ex. gr.
Ceu sonipes quondam Pisæi in pulvere campi,
qucm sims ad metam generosus detulit ardor
spe citius: stat læta tuens frumantiaque ora
erigit atque artus requie solatur anhelos
post tergum longe socii, quos undique circum
pulverea involvit nubes cursumque moratur.
Den unge skillrades såsom den der hade lefvat ett lif
sammanträngdt till tid, rikt till innehåll; lik en segrare vid
Olympiska spelen hade han störtat till sitt mål. Vid denna
tid skref han det poem, Hermelin skattade skönast af sin
lärares och medtäflares sånger — sången öfver Kaplanen
Joh. Iser. Vi lemne en öfversättning:
Så leds du lagt dig till ro, du gamle, och nattliga döden
Gråhårskronan så skön sänkt under grönskande stoft.
Tungan, som tolkat åt Gud, nu tiger. Det hjerta, ur hvilket
Tal så brinnande vari.it flutit, liar stelnat af köld.
Men din dygd och ditt lif de lefva i folket, du fostrat.
Liten var hjorden, du liar vårdat; men herden var säll.
Nöjd du lefde i tjiillet och nöjd med din täppa omkring det.
I din fattigdom rik var du för tänkarens blick.
Så var folket ock rikt i tidernas morgon, då verlden
Ilade ej jern, ej svärd, hade ej strider, ej brott;
Då det gömde sitt guld i sin dygd men ej uti hvalfven,
Och en hvar fann sig rik genom att sakna begär.
Lustrer, två gånger åtta du fyllt, men ej gråhårskronan
"Var hvad som prydde dig mest, prydd utaf ära och dygd.
Då var dock ej alltid romarpoesiens loci eommiines,
som hördes ur hans lyra. 1672 skref han vid invigningen
af Hudiksvalls kyrka bland annat:
Heic sedes terrena Dei est; lieic janua coeli,
Humanæ noctis lactea, sidus humi *).
Som epigrammatist har ban ett utmärkt rum i vår
vitterhets häfder. Öfver flickan Marg. Celsius skref ban 1675
(på latin):
Jorden ej myrten mig räckt. Jag ej ångrar det. Stjernorna byggt min
Bröllops sal och sin hand gaf mig som brudgum min Gud.
Öfver Christianstads eröfring af Ascheberg 1C77 (nyss
Danska trupper hunnit fram — på latin): ^
Danas Son! Du frågar, hvi förr ej Svenskarne togo
Staden? — De väntat på dig, ville åskådare ha.
*) Här bor Gud, här är himmelens port; Den menskliga nattens
Vintergata du ser; stjernfall, som stannat på jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
