Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lanærus, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L a n æ r u s, Andreas.
281
och Patriot. Sällsk. i Stockholm. Död 1 Ingelstorp den 10
Jan. 1810.
Efter denna berättelse om de yttre omständigheterna i
Doctor Lanæri lefnad, öfvergå vi till en närmare skillring
af mannen, såsom prest, skald och författare. Han
förtjenar det också såsom en af de utmärktare personerne på sin
tid, ansedd såsom sådan af en C. Fr. Scheffer, Ödmann, IJ.
von Troil, Celsius, Tingstadius, Wallenstråle, Sotberg,
Schröderheim m. fi., från hvilka bref finnas.
Redan i skolan framstodo hans utmärkande egenskaper:
flit, ordning, sinne för det epigraminatiskt qvicka och
torr-roliga samt omutlig rättvisa. Han värderades till följd häraf
lika mycket af lärare, hvilkas glädje ban var, som af
kamrater, hvilka i honom funno en Cato vid det fega och låga
i deras lekar och spratt, men Leonidas’ mod, då fråga var
att "handla ärligt och tala uppriktigt." Med denna
själsda-ning var det naturligt att L. fann sin vällust i de gamla
Romerska classikerne, synnerligast Quintilianus, Martialis,
Horatius , Lucanus, Ovidius, Virgilius och Sallustius, bland
hvilka någon vanligtvis låg uppslagen på hans bord, och till
hvilka ban som man och gubbe ofta tog sin tillflykt såsom
ett "pabulum mentis & refectio." Med denna bildning, och
de grundliga kunskaper han egde i Theologien samt dess
hjolpvetenskaper med den rena, lugna och milda
allvarsamma ton, som rådde i hans predikningar så väl som i hans
umgänge och sin fasta, af inga lärdomsväder, de måtte
blåsa från hvad håll som helst, rubbade tro på den korsfäste,
se vi i D:r L. en redlig och kunnig Guds ords lärare.
O-förvillad af tidens neologi och det ytliga känslospråk, som
flödade från Lehnberg och hans olycklige efterhärmare,
förstod L. den stora, af, så få insedda konsten, att röra
hjertat och upplysa förståndet så, att trons ljus tändes, der
förut var mörkt och närdes, der det förut lyste; att till en
högre enhet förena den dualism, som inom kyrkan gjort sig
gällande såsom å ena sidan scholasticism, och å den andra
mysticism. Der låg en himmelsk frid utbredd öfver och
ingjuten i hans predikningar, och äfven när lians ord voro
thordön och åska, märktes det fullväl, att det var för att
väcka inseende ej uppseende, att ban ville bortjaga
syndens qvalm ocli sedau låta nådens serla-regn och
salighetens strålar uppmjuka och uppfriska hjertat och komma de
korn att gro, som gifva skörd for evigheten. I sitt
landtliga lugn hade han ett skarpt öga på den neologi, som in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
