Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantingshausen, Jakob Albrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantingshausen, Jfakob Albrekt von. 295
tjenar (let största låford, hvarvid han ej drog i betänkande
att, när krigsmedlen tröto, pantsätta sin enskilda egendom,
eller på sin eredit upplåna medel; en annan gång upptog ban
på sitt eget namn 180,000 R:dr och åter en annan gånglåt
han, för alt fylla arméens béhof, uppsmälta sin silfverservis.
Vid fiendtligheternas öppnande var L. ledamot af
Krigs-Conseljen och emottog befallning att inrycka i fiendens land.
Något märkvärdigt föreföll likväl icke, förrän Fältmarskalken
Grefve Hamilton nedlade sitt befäl och L. såsom den äldste
(ty om skickligheten var vid denna tid icke frågan) trädde
i hans ställe, vid slutet af år 1758, då arméen redan var
förlagd i vinterqvarter. Preussarne, som beslutit alt
öfver-raska Svenskarne, delade sin styrka i tvenne fördelningar.
Den ena, under GeneralLieut. Manteuffel, inföll i södra
Pommern, och angrep Triebses med öfverlägsen styrka, men
afvisades med förlust af ÖfversteLieut. (sedermera RiksRådet)
Frih. Sinclaire. Den andra hären under GeneralLieut. Gr.
Dohna angrep Damgarten, som, ehuru väl befäst, genast
uppgafs af Capit. v. Oertzen, som sedan derföre af
Krigsrätten blef dömd till döden, och då fienden derigenom fått
öppen väg, utbredde den sig öfver bela landet. L. lät då
arméen bryta upp från sina cantoneringar, och, sedan den
samlat sig, gå emot fienden, som träffades d. 5 Jan. 1759
vid Frantzburg, der den dock icke höll stånd, utan vek
tillbaka; emellertid förföljdes den icke af Svenskarne, under
denna svåra årstid, utan desse återgingo till sina vinterqvarter.
L. hade i April s. å. blifvit utnämd till
Öfverståthållare i Stockholm, men qvarblef dock vid arméen. Vid
fälttågets öppnande denna vår intogos öarna Wollin och
Uese-dom genom sedermera Fältmarsk. Gr. Fersen, och en
Preussisk flotilj vid Oderflodens utlopp eröfrades af sedermera
GeneralLieut. Carpelan, då 800 man af dess besättning
blefvo krigsfångar. Mellertid framträngde Svenskarne ännu
längre i Preussiska landet^ General Manteuffel försökte att
fördrifva dem, och tiden förflöt under åtskilliga märcker och
contramarchcr samt under små skärmytslingar till dess
vintern åter nalkades och Svenskarne åter gingo i
vinterqvarter. Då beslöto Preussarne att återigen öfverraska dem,
och inbröto den 20 Jan. 1760 i Svenska Pommern. Vid
detta tillfälle inlägga trenne underbefälhafvare mera ära än
någon annan under bela detta krig. Capitainen Jakob Fr.
Vegesack och Licut. Herman Joh. Lode försvarade nemligen
med endast 80 man en öppen rcdoute; en ännu större, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
