Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantingshausen, Jakob Albrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantingshausen, Jfakob Albrekt von.
295
verkligen Romersk tapperhet visade Fänrik Adam Fr. Stråle,
som med 24 man försvarade sig emot en mångdubbelt större
styrka, drog sig derefter, omringad af fiender, en half
mil tillbaka genom öppna fältet, och gaf sig cj förr än lian
sjelf, sedan blott tre man voro qvar, sanslös nedfallit, då
ban erhållit tolf sår. Mellertid anrycktc Svenska arméen
då fienden återigen drog sig tillbaka, förföljd af Svenskarna,
ända till Anklain; när Preussarne skyndade sig in i denna
fästning, följde Svenskarne efter, togo commenderande
fältherren Manteuffel, och förde honom midt ibland dess egen
krigsmakt såsom fången med sig ur staden, utan att dock
kunna eröfra den; man jemförde denna besynnerliga bragd
med Prins Eugene’s, som 1702 tog Villeroi tillfånga i hans
egen fästning och hufvudqvarter Crcmona, ulan att kunna
intaga orten. Med ett stort byte och liera kanoner återkom
den raska troppen till Svenska lägret. Denna käcka bedrift,
hvaraf man i Sverige gjorde ett utomordentligt väsen,
förskaffade soldaterna ett betydligt sammanskott från hemlandet
samt fältherren, som likväl ej sjelf dervid var närvarande,
friherrebref, utfärdadt d. 18 Fehr. 17G0, oberäknadt ett
latinskt Heroicon af Prof. Hellman i Greifswald. Derefter
gingo Svenskarne åter i sina vinterqvarter, som voro så
anordnade att de betäckte Meklenburg.
Vid öppnandet af 1761 års fälttåg besattes Demmin och
Anklam, och Svenskarne utmärkte sig vid Taschenberg och
Prenzlow, som eröfrades. Straxt derefter kom General
Werner med 5000 man från Colberg och angrep häftigt
Passe-valk, men blef af den Svenska besättningen under General
Frih. Ehrensvärd återförvisad. Derefter gingo Svenskarne i
vinterqvarter, hvaruti de icke af fienden denna gång blefvo
störde.
Dessa krigsförräIlningar syntes dock icke nog energiska
mot en fiende, som i krig med nästan alla Europas
mäktigaste stater, hade så ringa krafter att ställa emot Svenska
makten, och tillfredsställde icke hvarken Regeringen eller
Nationen. Man glömde dock — och äfven efterverlden,
som så ofta tadlat Svenska bcfälhafvarne i* sjuåra-kriget,
förgäter det ofta — att hufvudfelet icke faller dessa, ulan det
olyckliga, söndrande, alla krafter förlamande regeringssättet
till last. Derföre anklagade Generalerne och Rådet ömsevis
hvarann, befälhafvarne ombyttes tidt och ofta, men kriget
fördes alltid på samma lama och passiva sätt. Utan tvifvel
var den nu varande General-en-Chefen en man af personligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
