Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehnberg, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325 L ehnberg, Magnus.
condition. Hindrades af medellöshet att följa sin önskan,
att ingå i K. Cancelli; men 1785 hlef han prestvigd och
kallad till ComministersAdjunct vid Storkyrkan af Hcrtigl.
Hofpred. Netzel, förste Comministern derstädes.
Den unge prestmannen studerade sig nu in i
Äreminnet, ett vitterhetsslag, hvilket då hade nyhetens hehag,
såsom historiska romanen haft i vår tid. Och det skedde
snahht. Om två år var ban "tänkare, philosoph och
känslofull — som Thomas." Och dermed var hans lycka gjord.
Konungen var en af detta vitterhetsslags både beundrare och
idkare, önskade genom Svenska Akademien att ge det ton.
"Händelsernas sanna framställning", heter det i v. Rosensteins
definition, "betager här icke tillfälle för uppfinning." Kunde
man uttränga Hallenberg och Historien med
Lehnberg och Äreminnet, så behöfde rnaii blott belöna dem,
som framställde i glans ljuspunkterna i de stores lif, derjemte
låta skcggorne bli bekante blott för de skugg-gestalter, som
man lät förtäras i archiverne och hvilkas verk, om de ock
utgåfvos, visst ej kunde ådraga sig den uppmärksamhet hos
allmänheten, som prisskrifter, utpuffade af allt hvad
regenten hade mest lysande: — hvad tröst måste der ej legat i
denna tanke för en kung af så stora ljuspartier, af så
tunga skuggmassor, som Gustaf 111!
Läsaren förstår, alt om en harm här talat, den ej
gäller Lehnberg, hvilken säkerligen ej conspirerade mot
historien, en vetenskap, med hvilken han troligen var, ve t
en-skaplig en tadladt, lika obekant, som med de andra
vetenskaperna *) och af hvilken ban ännu hvarken hade något
att frukta eller hoppas; men den gäller dem, som
undanträngde historien med plan! Dock — historien har utkräft
sin hämd.
Äreminnet var den sista fradgan af den classiska
litteraturens historiska konst, det var dyningen vid stranden af en
storm som försvunnit på djupet. Om Livius, när ban dik->
tade sina tal, genom hvilka han kunde låta forntidens store
säga hvad han ej dristade säga sjelf, anat för hvilken
ohi-slorisk litteratur ban banat väg, skulle hans tårar säkerligen
utplånat det skönaste i dem, på det de ej måtte förföra till
efterföljd.
*) Vi neka härmed ej Lehnberg historisk bildning och då hans
obetingade beundrare Lindblom hade historisk lärdom, finna vi att
bristen af lärdom hos Lehnberg ej kan vara så påfallande, att vår
anmärkning bör skattas som ett klander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
