Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lejonhufvud, Sten Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Lejonhufvud, Sten Eriksson. 557
och Brahe, sora K. Erik mest rådgjorde sig. Men måuga
orsaker bidrogo, att göra hans trohet vid pröfningens stund
svigtande» Först den nära slägtskapen med Hertigarne;
e-huru han var med i rådslaget om att inskränka deras
rättig-beter, så skedde förmodligen dock detta ogerna, helst som
han redan under K. Gustafs tid skall hafva visat Johan en
större tillgifvenhet än den äldre brodern. Vidare kunde det
icke annat än förtryta honom, att Konungen, jemte sina
öfriga dårskaper, mer och mer lyssnade till yngre och
lågbör-dade lycksökare. Då den ärlige Grefve Per Brahe engång
anmärkte, huru de, "som i sak Konungens tid sprungo med
limstången, fingo på gläfsen", svarade Erik: "andra tider,
andra seder* Vi hafva de konster på alla sidor om oss,
som intet kunde vara i min faders tid, och som behöfva en
annan medfart; vet ni, Herr Per, Nils Svantesson är mera
Edert än mitt helgon; tiden skall utvisa hans helighet." Då
genmälte Sten Eriksson: "vi vete intet ondt om Nils Sture;
men det vet jag, att om menniskolif bör gammalt folk råda,
och att i det hus, der pojkar gå in, der går allt gammalt
förfaret folk ut"; hvarpå Konungen skall hafva svarat: "väl
sagdt."
Mellertid misstänkes Frih. Sten varit medvetande om
Nils Stures stämplingar under beskickningen till Lothringen.
När Sturarne blefvo mördade och Erik till deras
anförvandter utdelte penningeböter, emottog också Frih. Sten af
dessa blodspenningar ett tusende Rhenska gyllen, dem dock
Erik en tid derefter igenfordrade, sedan ban "kommit till
annat betänkande", helst som de nu till "Sveriges rikes
beskydd och försvar erfordrades, och penningarnes emottagare
ej höllo sina löften." Detta skedde sedan Jöran Pehrsson åtet*
insmugit sig i Konungens förtroende: under den
nästföregående tiden, synes Sten Eriksson på sätt och vis blifvit
betraktad såsom Rådets hufvud, emedan åtskilliga i Skand.
Sällsk. Handl. IV. sid. 199 o. f. aftryckta skrifvelser från
ttonungen, Catharina Månsdotter, Sekret. Olof Larsson,
Mäster Mårten Heising m. fl. om särskilda regeringsärender äro
adresserade till honom. Ehuru Herr Sten vàr en man med
fast charakter, eller såsom en Konungens medhållare
uttryckte sig "en oblyg man, icke utan godt hufvud", så
leddes han dock de sednare åren af sin hustru Ebba, som
uppretade honom emot den laglige Konungen.
När sedan Hertigarne höjde upprorsfanan, trädde
Pontus de la Gardie och svågern Sten öppet på deras sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
