Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lejonhufvud, Axel Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
Lejon hufvud. Ax el Stensson.
bemödade ban sig att vinna Hertigens gnnst och vänskap
igenom sitt bref till sin broder på efterföljande sätt: När jag
betraktar det svar, som Hans Försteliga Nåde nu senast
ifrån sig gifvit, och den gunstige Herre jag tillförene haft
uti Hans Förstel. Nåde, jemväl anseendes, att denna oss
e-mellan uppvuxne tvist och vedervilja år mer förorsakad
igenom onda menniskors tillskyndan, än att jag skulle kunna
tro eller tänka Hans Försteliga Nåde haft emot mig något
ondt uppsåt, hälst och emedan Hans Försteliga Nåde jag
alltid, som en Köttslig fader, älskat och ärat hafver,
kunnandes nu icke desto mindre Ögonskenligen märka, att det
äro månge, ändock de icke låta märkat, som ingen ting
häldre se och önska, än att vi på begge sidor bågen högt
spände, att både Hans Försteliga Nådes stora olägenhet och
min yttersta skada deraf följa måtte, hvilket till att
förekomma, jag såsom den der ringare är, vill gripa
medelvägen, och Hans Försteliga Nådes begäran efterkomma samt
Hans Försteliga Nåde tillbörligen besöka, såsom jag ock nu
på detta sättet vill hafva mig förklarat, att då Hans
Försteliga Nåde mig sednast uti Upsala så hårdt tilltalte, jag icke
af uppsåt, utan i hastighet och af ett oförmodeligt tillfälle,
Hans Försteliga Nåde bemötte, och fördenskull nu
tjenst-och ödmjukligen afbeder allt det, som jag Hans Försteliga
Nåde då, utaf mensklig svaghet och i hastighet, mer kan
hafva svarat än som till min äras defension månde vara af
noden, hvilket Hans Försteliga Nåde med förtret och
missnöje upptog. Sedan beder jag ock, Hans Försteliga Nåde
täcktes att utaf misstankar emot mig fattad onåd och
vedervilja falla låta, och der något vore, hvaröfver Hans
Försteliga Nåde min ytterligare förklaring och enskyllan
åstundade, ville Hans Försteliga Nåde sådant, igenom någon sin
trogne tjenare, mig förhålla, då jag, näst Guds hjelp, icke
skall fela, att hos Hans Försteliga Nåde mig således i
ödmjukhet förklara, att Hans Försteliga Nåde skall derutaf
finna en nådig förnöjelse och för Gud i all sanning
förnimma, det Hans Försteliga Nåde allt för mycket haft mig
misstänkt. Deremot vill jag utaf hjertat gerna förgäta all den
del mig kan trycka och deruti jag vet mig vara oskyldig,
försäkrandes derhos att skola här efter, mer än någonsin
tillförene, med min ödmjuka tjenst gå honom tillhanda, samt
uti allt det jag kan pröfva Hans Försteliga Nåde lända till
behag, redeligen och med all som största trohet
efterkomma, såsom jag ock torde fram för någon annan veta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
