Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lejonhufvud, Axel Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* Lejonhufvud, Ax el Stensson. 545
Känden gifva ett eller annat, hvarutaf Hans Försteliga Nåda
kunde hafva ett särdeles gagn och nytta."
Konungen intercederade ock sjelf för Grefven, låtandes
formärka den åstundan, att så väl Han som Hertigen,
måtte för denna saken blifva obesvärade, begärandes ock
derjemte, att en Grefve Axels tjenare, som var en Tysk, Wulf
Filip benämd, måtte gifvas lös utur Nyköpings torn,
hvarest ban nåde sutit fången ifrån begynnelsen af oväsendet,
som Grefven försökte åstadkomma i Westergöthland. Men
Hertigen sände till Konungen en copia af Grefve Axels
smädeskrift, som var funnen i Telges stads kyrka, hvaribland
annat Hertigen hotades med en mördare, som var en munk
ifrån Paris. Skriften innehöll äfven försmädelser emot den
Kongliga familjen. Originalet af samma skrift behöll
Hertigen sjelf, för att framdeles kunna med sin egenhändiga stil
öfvertyga Gref Axel. Måste fördenskull Grefven nu falla
till föga och bruka bättre ord, viljandes intala Hertigen,
att en annan hade skrifvit efter hans hand, ehuruväl den
var sådan som ifrån alla andra åtskiljas kunde. Icke desto
mindre bekom ban Hertigens bref om gunst och vänskap,
hvaruti, sedan allt hans förseende var upprepadt, och
ihågkommet, Hertigen gaf till att förstå, det ban ville allt
sådant hafva förlåtit för hans salig faders Her Sten Ericssons
skull, hvilken icke allenast var Hertigens moderbroder, utan
ock hade i hans omyndige år varit hans höfvitsmän for
krigsfolket uti Södermanland, Nerike och Wermland; jemväl ock
i anseende dertill, att ban erkände Grefvens sinne, som
ofta uti hastighet icke viste hvad ban gjorde. Och der han
länge sedan någon ödmjukhet af sig låtit förnimma, hade
allt med mindre väsende, än som nu skedt var, blifvit
stil-ladt och afgjordt."
Knappt hade Axel sålunda blifvit försonad med
Hertigen, förrän hans vrede vände sig emot Konung Sigismund,
och han började förfölja denne sin förr erkände herre, med
samma liätskhet, som ban förut hyst emot Hertig Carl.
Grefve Axel följde derefter Hertigens åsigter långa
tiden bortåt med en sådan ifver, att ban tycktes vilja täfla
med sin broder Mauritz i tillgifvenhet för honom. Han
kallade Sigismunds regering sömnaktig och sällsam, och
förargade sig deröfver att Konungen icke ville för slägtskapen
skull kalla honom "frände"
Vid Arboga Riksdag var han den ende af RiksRåderna»
•om kom tillstädes, och då ban dessutom qvarblef i riket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
