Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lejonhufvud, Mauritz Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lejonhufvud, Mauritz Stensson.
355
hela, 15 halfva gårdar, 4 torp, 3 utjordar, 1 qvarn; i
årlig ränta 318 t:r spanmål, 31 fat Osmundsjern, 4 skepp:d
stångjern, årliga hästar 218. Löper i pengar, utom
pantegods och klandergods.
Han var redan 1592 Hertig Carls Råd, och hedrades
s. å. med det uppdrag att emottaga Hertigens brud,
Prinsessan Christina. Bevistade 1594 jemte sin herre K. Johans
begrafning. Lagman i Nerike 1595; Ståthållare öfver
Westerås Slott med Dalarne och Kopparberget. Afsändes 1598
jemte tvenne andra Hertigens Råd, att tillbjuda K.
Sigismund förening och skaffa Hertigen muntligt samtal med
Konungen.
Olik sin broder, förblef Grefve Mauritz sin Herre ständigt
trogen, och hade ett hjerta, sådant som fordrades i en så
sträng herres tjenst, d. v. s. icke besvärades af for mycken
blödighet. Derom vittnar också hans förfarande i Finland,
dit ban hade åtföljt Hertigen. Derom skrifver Arvid
Stålarm, K. Sigismunds Höfding, som hade blifvit tagen i Aho
jemte Johan Fleming: "Jag är femtio år, men aldrig hörde
jag så dom fällas: Det blef icke ransakat de andras
gerningar, allena min brott emot Hans Försteliga Nåde.
Dermed skulle ock de andra dö: o an sedt jag ödmjukligen bad,
att Hans Försteliga Nåde ville bevisa mig den gunst, att
jag måtte dö för dem alla, efter jag hafver betjent den
högsta befallningen i Finland. De lofvade på Rådhuset begå
det: men andra dagen lät Hans Försteliga Nåde slå en ring
utanför slottet, der mycket folk voro tillhopa Adel och
krigsfolk, borgare, prester och bönder. Der blef domen
Öfver oss uppläsen: Grefve Mauritz gjorde ordet, och
Can-cellie-skrifvaren läste samma dom öfver oss, den som fältcs.
Då gick Grefve Mauritz och hämtade Hertigen dit: Då blef
allt fullbordat, vi stodo alla på knä, och när Hans
Försteliga Nåde ville gå utur ringen, steg salig Herr Johan upp
och bad Hans Försteliga Nåde icke ville sträfva efter den
högste rätten: Då bad Hans Försteliga Nåde oss tänka på
den långa vägen."
Huru hårdhjertad Mauritz var, synes af Johan
Bertkils-sons berättelse om Johan Flemings sista stunder: den lyder:
"Fredags afton skref min salige Herre en sedel till Grefve
Mauritz Stensson och Herr Svante och Ilerr Nils Bjelke,
och begärde att de skulle göra väl och hjelpa till att
blidka Hans Försteliga Nådes vrede emot sig, om möjligt vo-
BIOGR. LBX. VII. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
