Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lejonhufvud, Mauritz Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Lejonhufvud, Mauritz Stensson. 355
re; med hvilken sedel jag gick upp till Grefve Mauritz (ty
de andra herrarne voro alla i staden). När jag fick honom
sedeln, och han hade läsit den, svarade han mig så: Denna
sedel är icke mig allena utan ock Herr Svante och Herr Nils,
Bjelkarne, tillskrifven, hvilke nu icke äro här uppe utan i
staden: Men hvad mig belangar, så kan jag icke
synnerligen benägen vara till att hjelpa honom, ty jag hafver
förnummit att han hafver utspridt ett tal om min broder
Grefve Axel här i landet, hvilket han eller någon ärlig man
aldrig skall bevisa sant vara; men man plägar säga* den ena
soen vill gerna orena den andra med sig, hvilket jag dock
förhoppas här icke ske skall, utan förser mig till Gud, att
min broder Grefve Axel skall vara och blifva en ärlig och
trogen Svensk man, den tid Johan Fleming och hans
sällskap skola få den lon de väl förtjent hafva &c. Då
svarade jag: nådige Herre, jag tror icke att min Herre skulle
något tal hafva utfördt om Grefve Axel: Så svarade han:
hvad? hafver ban icke sagt det för Arvid Ericsson, huru
som min bror skulle hafva haft i sinnet vid Stegeborg (eller
Linköping) att så framt det icke så hastigt hade kommit till
slags imellan Konungen och Hans Försteliga Nåde, skulle
min broder allaredo hafva öfvertalt några Fanor ryttare,
som han ville rycka till Konungen med och förlåta så Hans
Försteliga Nåde &c. Då sade jag, nådige Herre, jag
förhoppas att det aldrig skall finnas i sanning, det min Herre
skulle sådant hafva utspridt: Då svarade han, hafver han
icke det gjordt? Jag sade nej. Nekar han dertill? Ja
visst sade jag. Det är godt sade Grefven, så vill jag sjelf
i morgon komma dit ned och tala med honom, dermed gick
jag min väg, och sade min Herre samma svar. Om Lördags
morgon den hårda dagen, då kom först Kyrkoherden
vördige Herr Grels ocli gjorde min salig Herre sig redo. När
det var skedt, sände Herren mig åter upp till Grefve
Mauritz, att bedja honom, det han ville förödmjuka sig och
komma ned och tala med honom, då sade han ja, jag vill
komma, sände ock min Herre mig till Joachim Scheel, att
ban skulle nu (efter han icke kunde fria honom till lifvet,
hvilket han dock många resor svarat och lofvat hade) låta
sig vara befallad Hans Herredömes Fru moder och syskon
och förfordra dem till allt godt, så och der möjligt vore,
att han kunde så mycket anlanga hos Hans Försteliga Nåde
att ban kunde blifva förskont till måndagen, efter det
kommer honom nu så hastigt uppå, det han icke hafver något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
