Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lejonhufvud, Mauritz Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lejonhufvud, Mauritz Stensson. 355
när sådant tal var på färde, sade jag, att jag inte visste
deraf, icke eller hade förnummit, utan det visste jag, att
sedan slaget *var öfverstått vid Linköping och förlikningen
var skedd, kom Grefve Axel till Hans Kongl. Maj:t och talte
ensligt i Hans Kongl. Maj:ts kammare med Hans Kongl Maj:t,
och sedan skildes de goda vänner från hvarandra: " det
består jag^ att jag hafver sagt, och intet hvarken mer eller
mindre, förr eller sedan. Då svarade Grefven, ja, Lindorm
Bonde han hafver väl mera lögn fördt här ut än det är i
landet: men det att min bror skildes med gunst oeh vänskap
ifrån Hans Kongl. Maj:t, det menar jag att vi gjorde alle,
och försågo oss intet annat än gunst och vänskap till Hans
Kongl. Maj:t. Dermed blef det talet ändadt. Sedan begynte
min sal. Herre sitt tal till Grefve Mauritz. Efter det jag
nu ser och förnimmer, att Hans Försteliga Nåde icke vill
låta sin vrede falla, utan vill ändteligen stå på sin högsta
rätt, så låter jag mig dermed gerna nöja, vill och gerna
och välvillig gå härtill och befalla Gud allsmäktig, som är
den öfverste och rättvisaste Domaren, den saken, han må
döma emellan mig och dem mig dömdt hafva, efter som
Hans Gudomliga Maj:t synes, och låter mig åtnöja med eder
gode Herrars dom. Så beder jag dock Eder, kära Herr
Mauritz Stensson, att J ville göra väl och så mycket
förhandla hos Hans Försteliga Nåde, att jag måtte blifva
förskont till Måndagen, på det att jag imellertid måtte få låta
beställa något till min begrafning, efter jag härtill intet hafver
haft så mycket i min förmögenhet, som jag hafver kunnat köpa
mig så många bräder, som jag behöfde till en kista, förrän
jag sent i aftons fick mitt skrin, der några ringa penningar
voro uti, af Hans Försteliga Nåde igen, med hvilka jag nu
något litet kan låta beställa om min begrafning, der det
kunde vara möjligt, att jag så lång tid finge respit eller
tid. Sammaledes beder jag ock, att J ville göra väl och så
laga, att den mästermannen icke måtte komma vid mina
kläder, eller att han skulle, min slägt och förvandter till
vanära, löpa fastelagen med mina kläder, jag vill väl eljest
förära honom så mycket som de klädcrne kunna vara värde.
Dertill svarade Grefven: kära Johan Fleming, det tycker mig af
hjertat illa vara, att J så ung är kommen på detta obestånd
och denna olyckan: Ty J ären och mig icke så fjerran med
blod förvändt. Men efter det kan nu intet annars vara, så
önskar jag eder af Gud ett godt tålamod, ett stadigt hopp
♦ill Gud allsmäktig. Och hvad edra böner belangar, vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
