Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komplettering ur en senare upplaga - 4. Königsmark, Philip Christopher von samt Königsmark, Maria Aurora von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183 Königsmarck, Maria Aurora von.
på den andra sidan Simson, som med åsnakindbogen slår
Philisteerna. Inskriften på förra sidan är genialisk: Non
hic sed ex altera parte (ej på denna men på andra sidan).
Hon vardt postulerad till Prostinna af Quedlinburg och
introducerad 1700. Öfver henne såsom sådan är slagen en
skådepenning till heders*). Hon sökte gifva sin son,
hvilken 1700 skref sig Comte Maurice Fils d’Auguste^ en äkta
fransysk uppfostran. 1703 kunde han redan flera roler ur
Racine och, enligt läraren Delormes intyg, förstod han dem.
Han blef »snille, hjelte och fältherre», till sederna lik
slägten. Emellertid lefde Prostinnan i Quedlinburg som
sagornas Féer, en verkligen hednisk gudomlighet, dyrkad af alla,
som ej kände en högre verld i denna, än den som »förgås
i brukningene». Aurora förgicks sjelf derunder. Bland dem
som sist skrefvo Ma tres chere Aurore var Alexei
Petro-witsch**). Hon hade satt sig öfver ryktet, intygar Hr von
Loen***). Prostinnan Königsmarck dog d. 16 Febr. 1728.
För sin skönhet och konstnärsbildning var det hon
uppbars af sin samtids omdöme. Voltaire fann i henne den
berömdaste qvinna i 2:ne århundraden (glömmande dervid
sjelfva hennes förebild Dr. Christina). J. D. Yoss, en af
hennes biographer, intygar, att hon i teckning och målning
upphöjde sig till det förträffliga. En tafla, föreställande
henne och systern i* grekisk kostym, har skattats högt af
kännare. Cramer tror den dock vara af en ringare talang.
En miniaturmålning, föreställande henne sjelf och som
förvaras på Löberöd****), torde ock vara af hennes hand. Hon
egde ett galleri af mer än 50 taflor. Musiken var hennes
käraste konst. Hon spelte åtskilliga instrumenter, och sjöng
förträffligt. Redan vid 22 år hänfördes den starke Johann
Matheson, som erkände sig ha lärt mycket i hennes
sällskap. Systern Amalia Lewenhaupt var ock poetisk och då
Matheson författat en operett 1705, för att fira Hertig An-
*) Hos Hildebrand, s. 105, 412 uppgifvas flera, men ingen
öfver ambassaden 1702, ang. hvilken hänvisas till Fryxells Ber.
XXI, 1856. — Om Gr. Pipers samtal med kon. Carl XII ang. A.
v. K., se detta Lex. XI: 243.
*•) Anekdoten huruledes sjelfva hennes dödlige fiende, Gr.
Fleming, Fältmarsk., ville, wenn er getrunken hatte, kärleksfullt
sluta henne i sina armar under utrop: Du kleine H . . .! Du bist
doch eine gute H . . . hvaråt "hennes Excellence" log — (angar
ej A. K., enl. Nya föliden af detta Lex. VI: 160.
***) Se Gesammeite kleine Schriften. Frankfurt 1750.
****) I Upsala, äfvensom på Marsvinsholm och Skokloster,
visas ett porträtt af A. K. Cramer omtalar några andra II: 92. Ätt
af Ehrenstrahl I: 290. (2 finnas på Gripsholm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
