Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lewenhaupt, Adam Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lewenhaupt, Adam Ludvig. i 1
åter ville göra beggedera; ban förmodade föröfrigt att
fienden dagen derpå ämnade företaga ett anfall emot
Rehn-sköld, hvarföre han ville begifva sig dit och lemna L. qvar
vid Pultava; hvaremot L. had honom ej förhasta sig. Kl.
11 om natten gick Konungen och satte sig på sin häst;
Generalen följde honom, och så redo de hela natten af
och an, utan att L. egentligen kunde se hvad dermed
uträttades.
Om morgonen befanns, att fienden om natten betydligt
hade närmat sig, och för alt närmare beskåda dess
uppkastade verk, red Konungen åtföljd af L. på en öppen äng
belt nära dertill. Kulorna började nu dansa kring deras
Öron. L:s bäst blef skjuten i landen, hvilket L. gaf
tillkänna , jemte det han bad Konungen för Guds skull rida dädan;
Konungen svarade: det skadar inte, J får väl en annan häst
igen, hvarefter ban red än närmare fienden, under det han
lät hästen gå i skritt. L. låtsade då att blifva ovillig och
sade, för att locka den oförvägne hjelten med sig och
förmodligen också derför att denna onyttiga spatserridt icke
var honom sjelf så särdeles angenäm: så bör man icke
exponera ens en Underofficer; detta är ingen Generalspost, och
jag rider min väg — hvilket ban också gjorde, då
Konungen sakta följde efter.
Mellertid kom underrättelse att Ryssarne ett stycke
högre upp gått öfver floden, då Konungen genast red dit.
Innan L. hann dit ankomma, hade ban redan med 50
Lif-dragoner drifvit en bel skock Ryssar tillbaka öfver floden.
Men en annan hop låg bakom en höjd och skjöt till måls
pä Svenske Officerare. Carl brydde sig dock icke derom,
utan red åt vägen till strömmen, der faran var som störst,
och L. efter honom, för att öfvertala honom att begifva sig
derifrån; men möttes på vägen af tidningen att Hans Maj:t
vore skjuten i foten. Likväl begaf sig Konungen icke straxt
hem, utan red först i approscherna af och an, såsom
ingenting hade förefallit. När L. såg, att fienden ej hade något
allvar med sin öfvergång på detta ställe, begaf ban sig till
Konungen, hvilken ban i sitt tält fann liggande på sängen,
under det att foten förbands. Kulan hade gält tvertigenoin
venstra foten bakifrån, emedan Konungen, då redan stadd på
hemvägen, hade vändt ryggen, och den satt qvar i strumpan.
Sedermera förflöto några dagar, utan att något
hufvudsak-ligt föreföll.
Den ryckte Svenska arméen ut och L. fick befallning,
att med Infanteriet sätta sig midt uti Cavalleriet uti en linie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
