Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lewenhaupt, Adam Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Lewenhaupt, Adam Ludvig. i 1
Men som platsen var för trång, gjorde L. en rörelse till
venster för att vinna mer utrymme. Då Fältmarskalken
Relinsköld såg detta, kom han emot honom mycket ond
och frågade hvar fan han ville taga vägen, och om han
ville tränga vår högra flygel uti Worsklo strömmen. L. gaf
derpå ett vördnadsfullt svar och förklarade sin mening; men
Rehnsköld blef än hetare, yttrande, att L. ej förstode hvad han
gjorde, och då ban ej hade någon hjelp af Generalen, ville
ban sjelf genom sina Adjutanter bestyra om slagtningen,
hvarefter han red bort. Adjutanterna flögo nu om hvarandra
och anstälde confusion, till dess Fältmarskalken sjelf fann
att hans plan ej dugde, utan måste till någon del lämpa
uppställningen efter L:s första anordning. Mellertid skedde
intet anfall denna eller följande dagar: men vid en liten
skär-myssling upptäckte L. att krutet var så förskämdt, att
Svenska musketkulor föllo ner 50 steg från mynningen;
rapporterade det ock for Konungen, men denne trodde det icke.
Den 27, då L. en stund före aftonmåltiden inkom i H. Majt:s
mattält, fann han åtskilliga Ofverstar sysselsatta med att låta
afskrifva ordningen för den batalj, som skulle gifvas dagen
derpå. Fältmarskalken, som inkom litet derefter, tog L.
afsides och frågade om han visste hvad Hans Maj:t hade
beslutat? L. svarade nej, emedan Fältmarskalken väl kunde
veta att sådant icke communicerades honom. Rehnsköld
sade honom då, att H. Maj:t följande dag ämnade gå löst på
fienden, och gaf honom bataljordningen jemte ordres att då
låta infanteriet marschera i fyra collonner. L. föreslog, att
redan denna afton ordna det, men detta afslogs under
förevändning att man, då det ännu var ljust, ej ville låta
fienden märka något. Officerarne gingo sedan till bords, och
när måltiden var slutad, utkom Konungen, lät på sin bår
bära sig omkring Öfverallt; derefter, sedan han låtit nedsätta
sig på fältet, språkadc han med Piper, Fältmarskalken, L.
och de förnämste Officerare, som, emedan det var sent, till
en del insomnade.
När nu skymningen infallit, ropade Fältmarskalken: upp,
upp, nu är det tid att marschera. L. skyndade till sitt
qvarter, för att sätta sig till häst och sedan att träffa
Fältmarskalken, men ingen visste hvar denne var. Under tiden
ryckte bataillonerna ut, men råkade i det tjocka mörkret i
oordning. Nu kom Rehnsköld emot L., ropade: hvar är
Lejonhufvud? — Denne svarade: här, hvad behagar Ed. Excellence?
— Rehnsköld utfor då: hvar fan hållen J till, det får ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
