Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenæus, Johannes Canuti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lbnæus, Johannes Canuti.
5 ø
slaganfall, intog derefter sängen, hvarefter hans lif två
dagar derefter d. 25 Apr. 1669 stilla utslocknade. Han
begrofs d. 5 Juni i Högchoret i Domkyrkan, då Drottningen
och några af Regeringen voro tillstädes (De la Gard. Arch.
X. sid. men intet minnesmärke blef upprest eller in-
hugget öfver honom.
När om våren 1658 Prins Carl Gustaf skickades till
Upsala, blef han jemte Hofmästare, Præceptor (Bengt Baaz,
sedan adlad med namnet Ekenhjelm), och betjeniug tagen i
kosthåll hos Professor Lenæus. Pfalzgrefvinnan, hvars båda
bref angående denna underhandling äro tryckta i Bergii Nytt
Förråd s. 59 o. f., gjorde det förordet;, att "äller vberfluss
vundt excess verhindert vundt abgeschafft werde", samt
begärde, att "J ville honom i Academischa saker och dess staat
informera, dock för all ting att J det Latinske språk öfver
bordh och eliest med honom öfue, på thet ban i Språket mötte
blifve något ferdigh och dristigh." Mer än en enda termin lärer
dock L. ej varit Prinsens vard och läromästare, emedan denne
följande höst anträdde sina utrikes resor. Mellertid sammanskef
L. till Prinsens tjenst en liten skrift, under titeln "De Veritate
et Excellentia Religionis Christianæ", hvilken också vann
ett sådant bifall hos den furstliga lärjungen, att denne långt
derefter, då ban 165o såsom Konung kom till Strassburg,
i ett samtal med Theol. Prof. Dorschæus framdrog denne
bok ur sin ficka och med flera loford visade den för
Professorn. När Lenæus vid kröningen satte kronan på Carl
Gustafs hufvud, hviskade Konungen till honom: "Gamle
fars-gubbe, när skola vi här näst såga ved tillhopa"?
Angående tarfligheten lärer alltså L. troget ställt sig
Pfalzgref-vinnans befallning till efterrättelse. Hela tiden stod också
L. i mycken nåd hos denna furste, hvarpå till bevis kau
anföras, att han gynnade och på allt sätt befordrade hans
söner och mågar.
Vi vete ej, om det var denna vänskap mellan Carl
Gustaf och ErkeBiskopen, eller den sednares publicistiska lä*
ror, som ådrog honom Christinas obenägenhet. I sin
akademiska afhandling "de Jure Regio", härledde han väl de
Konungsliga rättigheterne från den bel. Skrift, men denna
myndighet borde vara begränsad af grundlagar. Bryta de
deremot, så stämplas de af allmänna omdömet såsom
äre-löse menedare; Magnaterne och Ständerne böra vara en
lefvande lagstiftning, som med sin återhållskraft hindrar
Regenten att handla mot Gud, samvetet, besvurna lagar, och
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
