Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenæus, Johannes Canuti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Lenæus, Johannes Canuti.
att störta riket i förderf, I sådana fall — neml. då det
allmänna hotas med undergång — må det vara den
enskilde tillåtet att resa sig, hvilket rättfärdigas med
Engel-brechts och Gustaf Wasas exempel.
Wieselgren (Sveriges sköna Litt. III. 269) anför dessa
och dermed sammanhängande satser såsom prof på Lenæi
"frihets-kärlek, som skulle hedra vår tids Bisper." Men
man bör erinra sig, att första afdelningen af denna skrift
utkom 1632—34, således under förmyndar-regeringen, då
ingen särdeles frimodighet behöfdes, att förkasta den
kungliga Absolutismen och i motsats till denna på fasta begrepp
grunda Aristokraternas och ständernas myndighet, — läror,
hvilka måste vara de Styrande ingenting mindre än
oangenäma. Men när 1647 Domprosten Lenæus, som då redan
utan tvifvel hade ErkeBiskops-kräklan i perspectiv, utgaf
sednare delen af samma arbete, der han ville afhandla
skillnaden mellan "Gubernatio civilis et ecclesiastica", samt deruti
framstälde den Mosaiska "constitutionella Theokratien" såsom
en af Gud stiftad styrelseform i skarp motsats till det
Judiska Konungadömet, hvars form var lånad från
hedningarne, skillrade öfvergången från den förra till den sednare
såsom ett Guds straff, samt sålunda med andra ord
framhöll det välde, der presterne i Guds namn ägde rätt att
ensamt styra, såsom det enda rätta, — då visar sig ju
Lenæus så god hiérarch, som någon af "vår tids Bisper"?
Också utkom af denna afdelning endast en enda del;
fortsättningen blef förbjuden, om ej offentligen åtminstone
enskildt*).
För öfrigt var L. onekligen i besittning af en stor
Theologisk lärdom, och förvärfvade sig dessutom flera
förtjenster om Svenska Kyrkan. Med sin vän, då varande
Hof-predikantcn, sedan Biskopen Joh. Rudbeck, började ban
J6I5 öfverse den nya Bibeln, som utkom 1618, och
efterlemnade äfven Anteckningar öfver åtskilliga ställen, som
syntes honom behöfva ytterligare förbättring; han utgaf
dog-matiskt-exegetiska förklaringar öfver åtskilliga Nya
Testamentets Skrifter, hvilka dock, enligt Fants omdöme, föga
förråda djupare språkkunskap och kritik. Till belöning för
sistnämde bemödanden erhöll ban 1645 bekräftelse pä
åtnjutandet af all behållen Krontionde af Löfsta socken. Han
var äfven Ledamot i den Comité, som vid Riksdagen 1647
*) An rcliquæ (partes) lucern viderint, ignoro, hoe certuni est,
quod opus hoc fuit interdietnm, si non publice, tamen privatim.
Äcbefferi Memoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
