Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold, Carl Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Leopold, Carl Gustaf af. 09
stelse, då lian vill samla ulfvarne omkring sig. Utan detta
ovedersägliga fel, Lade L. säkerligen ej blifvit en lättsinnig
tidsbildnings ledande princip ocb denna således förfallit till
utsväfningar, som stått qvar i vårt herrliga språk, sedan
andra utsväfningar hejdats af den generationens död. Sedernas
vård var anförtrodd i andras händer, hvilka få göra
räkenskap, huru troget de buro sin "antika lampa." Väl dem,
om de burit den så troget som L. bar sin*).
Att L. af lynne och uppfostran var allvarets vän och
föraktade de förnäma för sin lättsinnighet, vittnade både
hans sång och hans samtal, sedan dylika gestalter orerat och
aflägsnat sig.
Odens uppförande på theatern, Patriis Musis tillegnad,
lyftade L. högt**). Denna tragedi, som L. kallade Thilda,
begynte skrifvas under det kanoneldarne belyste Skaldens
arbetsrum. Den anslog folket, än mera Konungen.
Belöningen af Konungen var poetisk. Poeten fick ej en stjerna,
som ännu utmärkte rang eller lärdom, som ännu var en be-
*) Vignetten på titelbladen i L:s skrifter har gifvit anledning till
uttrycket.
**) Leopold hade ock förtjensten af att söka bilda aktörerna, nb.
efter då gällande grundsatser i theaterns konst. Vi ha framför oss
ett bref från honom till Ifr De Broen, med anmärkningar rörande
dennes action af Odén.–-"Odén", heter det bland annat,
"var ej en from man. Han talte ej blödigt och ömt.
Värdigheten är derföre ej arghet. Den är, med ett ord sagdt, värdighet, och
den själ, som ej känner betydelsen af detta ord, kan ej lära det. —
–En viss alltför familjär ton vill på alla ställen insmyga sig i
Hr De Broens deklamation. Tro ej att det är godt derför att det är
naturligt. — — — Aldrig ett ord bör sägas, utan sin upphöjning.
Honungen, skaparen af ett folk; icke Stolpe, icke Svärdsfäjaren i Bor-
gesmännerna, icke ens Hr De Broen sjelf.–-Sök ej förinycket
det pastorligt naturliga. Det gifs ett sätt att tala mera upphöjdt än
från predikstolen, ehuru högt ban vanligen står. Ilör Konungen tala.
Det är skolan. Imitera hans deklamation, se hans åtbörder, sätt dem
i spel och Hr De B. skall tillägga till förtjensten af mycken värma
och en rätt god organ, af rätt mycken fattlighet, äfven den, att
upplyfta genom ädelheten och styrkan af sitt sätt att uttala. Var
öfvertygad, att denna egenskap är den första för den tragiska aktören och
detta nöje det största hos åhöraren. Döm evigt bort den ton, som
radde i början af svaret till Milo. Det händer ibland, att Konungar
taga en viss hvardagston för att likna dem som jemna sig med oss
andra dödliga, men det vore högst orätt, om någon bland oss toge
denna samma lägre ton, för att likna Konungar." — — — Ilr De B.
lär ej tyckt om dessa lärdomar. Åtminstone linns en anteckning
derefter om "fastlagsklockans ljud." Den arme Konung Gustaf, som
emedlertid jemt måste a g era; för att vara aklürerne en föresyn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
