Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold, Carl Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold, Carl Gustaf af. 09
sig, framstod i honom som i sin Svenska culmination. Hans
längdmått eftergifver ej synnerligen deras, som bäst uttryckt
deras tidsbildning i nämnde länder. Det ställer Sveriges ära
jemte deras. Och denna klassiska cultur föll ej, som ett
träd faller, utan som när en flod faller in i en annan;
begges vågor gå sedan förenade och öka forsens kraft och
böljans styrka; så äfven här. Har t. ex. Atterbom handlat
in-conseqvent, som nu såsom sjelf iVkademist ej fortsätter sin
opposition mot en "gammal skola?" Ja, om böljorna i öfra
Dalelfven fela i att ej, sedan denna flodarm inlupit i den
nedra, alltjemt bilda lika mycket skum och åstadkomma lika
mycket buller som vid Elfkarleby fall.
Skall man akta på den skummande sammanträffhingen,
sedan föreningen är skedd, så återtaga vi den anmärkningen,
att åtskilligt deraf väl aldrig kommit i fråga, om L. ej
indragits af K. Gustaf III i det litterära hofvets cirkel.
Hofsmickret till Konungen låter sig svårligen försvaras,
aldramest då han genom existensen fann Kungens företräde
framför den, hvars tillvarelse Atheisterne förnekade. Det-\
ta var dock ett opassande skämt mer än ett smicker, ty det
kunde ju sägas till tiggaren, i hvars hand man tryckte en
slant. På den fot L. stod till K. Gustaf, behöfdes hvarken
det Lucaniskt carikerade eller det Racinskt förfinade smickret
for hans egen skull. Men det hörde i de dagar "comme
il faut", liksom hårpiskan och pudret. Det ena med det
andra är oss nu osmakligt, men vi få ej hårdare bedömma
svagheten hos den tidens personer, derföre att de ej
dristade skilja sig från allmänna bruk, än vi vilja af efterverlden
bedömmas för t. ex. den svagheten, att ej drista ordna vår
matsals anrättningar så, som vi känna oss med skäl
uppmanade i mensklighetens och läkarkonstens namn. Värre var
att en ytterlig lättsinnighet hörde till den tidens ton *) och
vi skulle visst akta L. mycket högre, om ban hållit sig
obe-smittad deraf. Men om det ej tillhör herden att cum
lu-pis ululare, så blir det dock för jägaren en mäktig fre-
*) Vi lia kört Hans Järtas snillrika försvar, då ban tecknade
Adlerbeths, sin företrädares, minne i Akademien. Men yi ha också
hört hos både Leopold och flera 7 som tillhörde de olika
umgängeskretsar, K. Gustaf bildade omkring sig, sådane saker af många con
amore berättas, som nödgat oss att så yttra oss, som här ofvan skett.
Ett slags Tableaux Vivans, alltför paradisiska i utstyrseln, skildrades
en gång, visst ej i förtalets tonart, såsom uppförda på slottet. Vi
böra erkänna vår lycka, att lefva i en bättre tid och kunna från
fiamma slott hum ta bättre oxempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
