- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 8. Læstadius-Löwenhjelm /
111

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

* ’ \

Lidner, Bengt lif

i 1 ,

lärdomsprof, vore dock någontiiig högst ovanligt. Men nu
föregås Disputationen af tvenne dedikationer, den ena till
"Fäderneslandet", den andra till "mine Huldaste Föräldrar",
båda aftryckta i hans Sednare Saml. Skrifter sid. 42. I det
sednare poemet läsas följande ord:

Då min tunga jollra lärde
Att framstafva fadersnamn,
Fick jag röna namnets värde
I en annan faders famn,
Som med namnet hjertat ärfde.

Det sliall hennes minne lifva,
Hvilken öfver solen for,
Då jag får mitt offer gifva
Åt en lika ömsint mor:
Hjertats känslor dertill drifva.

Redan tidens dystra gömma
Sjntton år begrafvit liar;
Snart lär hon de andra tömma:
Men så trogen Mor och Far
Skall jag ej i döden glömma.

Häraf skönjes, att Lidner var 17 år, då han såsom
Student tillegnade sina stjufföräldrar denna dedikation. Huru
åter uppgiften i det af Franzén citerade poemet, aftryckt i
2:a Del. af Deleenska uppl. sid. 51, att modren ännu vid
hans afsked ur fädernehuset lefde, skall kunna förklaras, måste
jag lemna oafgjordt. Likaså om den tacksamhet, för sina
stjufföräldrar ban der uttrycker, var af dem förtjent, eller
ett foster af blott vanlig dedikations-inspiration.

Huru än dermed må vara, så är det säkert, att L. i
hela sin lefnad af sin Moder bibehöll ett ömt, till dyrkan
gränsande, minne; dessa sina tacksamhetsblommor inflätade
han i tid och otid, uti nästan alla sina allvarsamma poemer.

Vid sjutton år ankommen till Akademien i Lund,
förmodligen utan ledning och uppsigt, med ett eldigt och
sinnligt temperamentj icke bundet af fasta grundsatser, fick L.
frihet, att ohejdadt öfverlemna sig åt de lockande
förförelserna. Hvad han i "den lyckliga Skolgossen" yttrar.

Acls, J förflutna sälla dagar!
Jag mins hur ljuflig var min lott
Knappt jag vår gosses ålder nått?
Förrän i alla Astrilds lagar
Jag sträng examen undergått.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:28:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/8/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free