Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Lidner, Bengt.
rtonneur de prendre des lecons eLez moi et j’ai d’ailleurs
celui de le connoitre particulierement, je ne puis que lui
rendre le present temoignage" etc.
Om hvad detta bevis skulle bevisa — Lidners flit och
stadgade uppförande — derom öfvertygar oss visst icke
detta papper, ty för att tro derpå känne vi M:r de Colom för
litet och Lidner för mycket; — men då vi tillika erfara
att ifrågavarande certificat blifvit inlemnadt till Zibeth,
"troligen för att å högre ort uppvisas", så dragé vi deraf först
den slutsatsen, att den utrikes resan ej blott hade Paris till
mål; vidare den, att L. var förbunden att från de ställen,
den han «n längre tid uppehöll sig, insända betyg om sitt
uppförande. För öfrigt var detta hans vistande i Göttingen,
hvarom hans biographer ej tagit minsta notis, alldeles icke
kort, emedan han i en skämtande billet till Thorild skrifver
i sin hvardagsprosa, som — i förbigående anmärkt — var
likaså rå, som hans poesi, vare sig i bunden eller obunden stil
var praktfull och melodisk: "Jag lärde i Göttingen ett belt
år att fäkta för en louisdor i månaden. Du kan’, Gudilof
ej fäkta, men kommer du ej i afton till mig, skall, f-n
an-fakta mig, jag med dragen värja i handen, söka opp dig —
och — adieu mon plaisir!" — Månne det verkligen var höga
Vederbörandes mening, att den poetiska Sekreteraren skulle
informeras i adeliga öfningar, för att uppfostras till en hel
cavailler, liksom att hans förmodligen nog tarfliga
Rostockslärdom skulle först nödtorfteligen förstärkas vid Tysklands
första högskola, innan den i Frankrikes förnäma hufvudstad
emottog sin sista politur och förgyllning.
Ankommen till Paris (förmodligen 1781) erhöll L. rum
i Creutz’ hotell, fri tillgång till hans bibliothek och till lians
bildande umgänge. Här skref han sin tragedi Erik den
Fjortonde. "Sannolikt, yttrar Franzén, var L. ämnad till
författare för Svenska Theatern, som Konungen då begynte
upphjelpa och förbättra . . . Nu behandlade han i Fransysk
form ett ämne för en Shakespeare." Utan tvifvel hade
denna form blifvit den dramatiska ämnesvennen af hans
allra-hogsta gynnare föreskrifven. Men som dessa fjettrar,
denna conventionella stil minst passade L:s ej allenast fria,
utan äfven regellösa snille, var ej underligt att han deruti
misslyckades, ehuru nämnda sorgespel innehåller åtskilliga
vackra ställen. Detta tyckes också författaren sjelf insett;
e-medan det aldrig utgafs under hans lifstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
