Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner, Bengt* 123
L:s vistande i Paris och hos den Svenske Ministern hlef
dock kortare än tillämnad t var. Han fortfor ej allenast i
sitt oordentliga lefnadssätt, utan förskingrade äfven sin
Gynnares böcker, dem ban bortskänkte eller sålde, inflätade
dennes verser i sina egna dikter, ja tillgrep till och med
hans kläder. Till förklaring af sistnämnde omständighet
tjenar följande anekdot, som Förf. af denna artikel i sin
ungdom hört af en äldre, högst trovärdig man, som berättade
den, egentligen såsom ett prof på Creutz’tankspriddhet. En
dag, sent på morgonen, liade Creutz pä sängen emottagit
Lidner, men saknade, då han kort efter dennes bortgång ville
uppstiga, sina byxor. Han ringde på kammartjenaren,
berättade händelsen och uttryckte i starka ord sin stora
ledsnad deröfver. Kammartjenarn svarade, att ban ej undrade
på, att Hans Exc. vore bedröfvad öfver att en man med
så stora Guds gåfvor, som Hr Lidner, skulle tillåta sig en
så ovärdig gerning emot en välgörare. — "Ja, min vän,
svarade Grefven, detta är visst sannt, men det är ändock just
inte det, som nu mest gör mig bekymrad. Du vet alt jag
i dag skall gifva en stor middag; tiden är snart inne, och
hvarifrån kan jag i sådan hast få mig ett par andra byxor?
— Men, frågade den förvånade kammartjenaren, i Ers Exc.
garderob finnas ju flera andra sådana klädesplagg, lika
ståtliga soin de hortstulne? — Nu först uppgick ett ljus för
den tankspridda Ministern; ban lät hämta ett par andra,
klädde sig och var hela dagen vid det bästa lynne.
Creutz, som efter sådana prof nu förmodligen förlorat
allt hopp om den ^snillrike men vanartige ynglingen, måste
aflägsna honom. Återkommen till fäderneslandet och
öfvergifven af sin högste Beskyddare, måste L. beqväma sig att
taga condition, och erhöll en sådan hos Baron Akerhjelm på
Margretelund. För detta yrke hade den stackars poeten en
naturlig leda, och hvad värre var, han fick sällan dricka
sina vänners och gynnares skål i vin, utan "i Spaa-vatten."
"Det är fördömdt — skrifver han till C. G. (Dikter, Sedn.
Del. sid. 68) — att man skall blifva sömnig af ett mig så
ovärdigt studium. Trots alla de nöjen den gudomliga
naturen tillbjuder mitt fordom för henne aldrig tillslutna hjerta,
är jag nu en imbecille. Jag förlorar mig i tjocka
granskogar, i låga dälder, kring skumma stränder, och njuter ej
hälften af den himmelska vällust jag fordom kände vid
blotta åsyn af en Vergiss mein nicht. Margretelund är ett
Englars hemvist. Naturen ler och menniskorna grina. Nåder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
