Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner, Bengt ’ f31
Det Tar dock företrädesvis till sin Kung som L. vände
sina önskningar. Han synes väl hafva insett, att han, med
sitt oordentliga snille och sina oordentliga seder, icke
passade i den nystiftade Akademien; men ifrigt sökte han efter
titeln och lönen af Konungens IlandSekter, och emellanåt
efter nådegåfvor. Enligt enkans berättelse skall Gustaf ofta
klappat honom på axeln och lofvat hjelpa honom "i
morgon", men denna morgon kom aldrig. Väl tilldelades honom,
såsom vi sett, en och annan gång något understöd, men
som dock icke stod i förhållande till behofvet. Men, har
man sagt, detta behof var omätteligt. — Visserligen; likväl
med den kännedom man egde om hushållningen i detta hus,
hade ju likväl nöden till största delen kunnat afhjelpas, om
man i stället för dessa tillfälliga understöd gifvit honom en
ordentlig pension, som utbetalts hvarje månad eller oftare?
Föröfrigt räcktes honom dessa nådesmulor stundom icke utan
hårdhet, och tillika uppskattade man för lågt beloppet af
hvad hans oundgängliga lifsuppeliälle erfordrade. "I
Thors-dags — berättar ban i ett Bref, Nyare Skrifter sid. 81 —
hade jag skrifvit bela natten, och sof kl. 11 om
förmiddagen. Jag vet, flera prata deröfver, men just de kunna ej
göra efter om dagen, hvad jag gör om natten. — Min
hustru lekte med Adelaide, och genom pigans fäaktighet så
kommer köksvägen — Zibeth. Jag väcktes, och bekänner
att äran ej roade mig. Efter ett "ödmjuka tjenare" och ett
"ack, hvad det barnet är vackert! sådana ögon har jag
aldrig sett!" — sade ban till mig med en arg ton: "nu åter
sjuk." Jag lät honom tro, och svarade ej derpå. Samtalet
skedde nu på Fransyska, och under det han ofta
repeterade: "La belle lille!" tillsade han mig, att jag med mitt
hushåll kan lefva för 100 R:dr. Jag skrattade: 5 personer"...
Det fägnar mig, att Z. fick se märket efter hammarslaget,
jag visade. "Ett fasligt tillbud!" ropade ban. —Detta
hammarslag hade sitt upphof från skaldens späda dotter, hans
älskade Adelaide, som, lekande en dag med en hammare,
dermed tilldelade sin sofvande fader ett farligt slag i
hufvudet, nära tinningen, och stod redan i begrepp att gifva
honom ett annat, som "kunnat blifva hans sista", då modren
ryckte hammaren ur hennes hand.
Om vi skola tro L:s berättelse i skaldebrefvet till
Zibeth, skall samma barn vid ett annat tillfälle varit nära nog
deran att försända sin fader i evigheten. Ilan förtäljer
nemligen i ett skaldebref till Zibeth:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
