Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liljencrantz, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L I L J E N C. R .k JM T Z , JofiflTt.
151
socken-bränncricr, som förstör de mindre säd än enskilde om
en liten paimerymd, skulle privilegieras, hvilka kunde inrättas
utan publici kostnad, och som gåfve Kronan, så länge
bränningen kunde fortsätta», en förökt årlig inkomst af 18
tunnor guld; men löftet om en indrägtigare vinst, i likhet med
de Preussiske Bränneri-inrättningarne, antogs i hopp om
större förmån. Med bibehållande af några få
kronobränne-rier måste dock sedan det verkstälde forslaget, med en
förlust af minst 100 tunnor guld, öfverändakastas."
Silfverstolpe tillägger, att L:s förslag om socken-brännerier
redan var gilladt af Konungen, tryckt och till alla
Landshöfdings afsändt, då en annan Embetsmäns förslag
mellan-kom, som i stället blef antaget. Föröfrigt hade L. redan
1776 emottagit inseendet öfver Kronans förrådshus och
deras förseende med spannemål, hvarvid honom tillerkändes
ett arfvode af 1 procent å all upphandlad säd, men L.
undanbad sig oegennyttigt större ersättning för sin möda
än £ procent.
Af det förut anförda ser man, att Konungen annars
fullkomligt öfverensstämde med sin finansminister i alla
åtgärder, som åsyftade rikets bästa i allmänhet, blott de ej
gjorde intrång i hans egen ekonomi eller stodo i vägen för
sättet att fylla ögonblickets behof; — men att denne i
många hänseenden ädelmodige monarch icke dess mindre
alltid bibehöll för honom en djup aktning och till och med
vid de tillfällen, då hans råd funnos minst angenäma,
öfverhopade honom med nädebevis, såsom då Konungen gaf
honom råds-purpurn och sina ordnar. Mest smickrande för
en så hög själ som L:s, var väl det oinskränkta
förtroende Gustaf visade honom vid sin utresa till Italien, 1785,
just i en tidepunkt då den befarade
spannemåls-införskrif-ningen uppfyllde hans rådgifvare med största bekymmer och
syntes hota den knappt stadgade realisationens bestånd,
förmedelst uttömning af Bankens redbara fond. "Genom
In-struetion hade Konungen betagit Rådkammaren befattningen
med de ärender, som anginge Banken, Stats-Verket,
Finan-cerne och Spanmålsbristen i Riket, och om dem uppdragit
Frih. L. bela vården. I början förgäfves undanbad han sig
ett så stort och äfventyrligt förtroende. Konungen
ntfär-dade för honom en lnstruction, den L. äfven utbad sig fa
återställa. Konungen erböd honom då en fullmakt in blanco
försedd med dess höga namn och sigill; men Frih. L.
försäkrade det han aldrig skulle en sådan emottaga. Anteligcn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
