Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liliestråle, Joachim Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Liliestr ale, Joachim fVilhelm. 1S9
i Tullarrende Societeten 1776—85. Afskedad fr. Just.Can/Jv
emb. 1779, såsom för gammal. Lefde dock derefter i’ 28
år eller till d. 51 Jan. 1807, då han dog på sin sätesgård
Låsta i Södermanland. Gift 1. med Beata Haekert 17 . .
2. med Charlotta Fleetwood 1784. Han är i flera
hänseenden märkvärdig. Embetsmännen i sin fullaste mognad var,
som redan i Leopolds biographi anmärktes, i vägen för
den-önskan att pä en så hög rangplats få en man af hög hörd
anstäld. Han försvarade en sjelfständighet på prosa*
under allt sitt hoffjäsk pä vers och det sednare kunde
aldrig öfverskyla det förra, äfven om han i hofvets lekar
sprang omkring och lånte eld *). Hos honom fann man
deremot blott det löjliga i denna svaghet, som syntes
beräknad att göra den från frihetstiden bibehållna
emhetsman-liacharaktcrcn tåld. Hvad begreppen äro underliga! Den
snillrike Ehrensvärd, memoirförfattare!!, biträdde sjelf att
aflägsua Liljestråle, för den brist i värdighet Embetet fiok,
derigenom att L. i arbetsrummet skref vers och hos
fruntimmer uppläste domar, att hans bref till Stadsfiskaler hade
citationer ur Homerus, att han var præses i Samf. pro fide
& Christianisuio och likväl Ledamot i Tullsoeieteten, att
han åt middagar på källare, der unga officerare kunde
re-diculiscra hans vers m. in., men måste snart sjelf anmärka,
att den 25:årige, som efterträdde, mindre aktade samma
embetes värdighet bland aktriserne vid thcater-repetitioner.
Mycket minisleriellt snille förbrukades, för att få L. undan.
Han fick slutligen befallning att resa till Gottland, då ban»
ålder gjorde eu slik resa äfventyrlig; då tillsades honom att
resa eller taga afsked. E—d afstyrkte visligen gubbens,
fåfänga att lor sin son Ingcmunds skull vilja bli Baron,
utan rådde honom hellre att betinga sig en hederlig
pension. Afskedet begärtcs. Han förklarades af flera såsom
en bild af frihetstidens embctsmanna värde, som, då så
vanligt, nu aftog alltmer och mer.
Riksdagsmannen framträdde nu och ådagalade en
oberoende samt insigtsfull mans lugna sjelfständighet,
åtminstone i början utan allt fronderi. Vid 1786 års riksdag
motsatte han sig lossandet af de band, genom hvilka
sedernas helgd dittills bättre bevarades än som skett efter
lossandet, och kämpade för Tryckfrihetslagens återställande i
*) Både llol- och JustitieCaiizlcren såg Ehreiiswärd i denna
folklek springa sig andtrutna pä hofvet omkr. 1777.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
