Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindblom, Jakob Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Lindblom, Jakob Axelsson. 210
Hos ErkcBiskop L. förenade sig många egenskaper, som
vinna menniskors aktning och kärlek, samt derjemte bana
vägen till lycka. Först och främst hade naturen begåfvat
honom med en hög, vacker kroppslig gestalt, som ännu i
hans sena ålderdom ingaf vördnad. Vid den högtidliga
Jubelfesten i Upsala Domkyrka 1817 var kanhända ingenting
högtidligare än den åldrige, silfverhårige Patriarchen sjelf, då
ban, nedböjd af ålder och sjukdom, stödd på tvenne
pre-’ ster, i sin episcopala skrud majestätiskt skred fram till
altaret. Derjemte ägde han en lycklig förmåga, att
obehindradt uttrycka sig utan förberedelse; hvad som saknades i
idcernas djuphet och sinnrika vändningar ersattes af den
ståtliga gestalten, den välljudande rösten, det enkla och
konstlösa i uttrycket, säkerheten i föredraget, hvilket allt
tillsammans sällan förfelade att göra sin verkan. Dessa
egenskaper fästade K. Gustaf III:s uppmärksamhet, då han en
eller annan gång blef ett vittne till, huru L. såsom
Skytte-ansk Professor ledde de adeliga ynglingarnas då brukliga
tale-öfningar. Sjelfva hans bildning var af det slag, som
stod i samklang med den nya tiden; den var fri från allt
det pedanteri, som den tiden ofta var förknippad med
lärdom; den var vitter, elegant, men djup och solid var den
icke. L. var en snäll Magister och dervid stadnade det; i
Romerska Litteraturen lärer han varit temligen beläst, ehuru
han aldrig inträngde till språkets grunder. Derom vittnar
dess behandling i Lexicon Upsaliense, hvartill planen
utkastades af den store Ihre, men sedermera blef utförd pa
ett sätt, som förmodligen föga skulle hafva gladt stiftaren.
Uppställningen af ordens bemärkelse är ologisk och
ohistorisk, förklaringen ytlig och okritisk; origtigheter ej
sällsynta. Så litet alltså detta arbete, hvaraf L. dock lärer
utarbetat några få bokstäfver men haft inseende öfver det
hela, tillfredsställde kännare, så hade det dock en
nymo-digare, beqvämare och behagligare form än den förut
brukade "Svinmagen" och Schenbergs Lexikon, och förvärfvade
L. ett populärt anseende. Dock bör till utgifv.s verkliga ära
ej förtigas, att arbetet var försedt med en af L. författad,
liflig och väl skrifven historiskt-esthetisk teckning af Roms
författare, hvilken ännu pä vårt språk blifvit oöfverträffad.
For sin befordran till den Skytteanska Professionen
liade han tacka den lyckan, att hafva varit informator for
Frih. Carl Gust. Horn, hvars morbroder, Riksmarskalken
Grefve Gyllenstierna, ägde rättighet att bortgifva detta em-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
