Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindeblad, Assar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindeblad, Assar. 225
och skalkaktiga elakhet. Troligen fins nu intet exemplar
öfrigt. Författaren har sjelf aldrig egt något. Emellertid va*
skalden botad för dylik laddning med amorspilen. Snart
försonade han de sköna genom sina "Blekingsblommor",
sedan DomCapitlet aflägsnat honom till den östliga ändan af
stiftet. Han täflade här med Dahlgren i profan erotik.
Äfven skalden hade gagn af stormen. Af naturen var
han en Grek, men ej just från Arkadien. Idyllen var
honom kär, men mindre för lammens än herdinnornas skull.
Hade han lefvat vid Acheloi stränder, hade han blifvit en
improviserande erotiker, som återspeglat i sina tankar det
lätta folklifvet omkring sig och utan minsta besvär haft
poetisk drägt åt hvarje ögonblicks foster, hvilken visst varit
tacka barn, om än ej just philosophiskt djupsinniga eller
piöst sedesamma. De skulle tala blomster men.ej gåtor.
De skulle lefvat som naturbarn, ej som therapeuter.
Men nu var ban S. M. Adjunct i Lunds stift. Man mötte
hans natur öfverallt med förmaningens furca.
Och prest hade L. dock blifvit af ett inre kraf. Fann
Tegnér något hos honom, som kunde utvecklas till poesi —
hvilket ej var händelsen med alla af de tusen ynglingar, som
hänfördes af denne skald — så var der ock något inom
honom,, som gaf anklang åt en annan röst, som då hördes
nära Lundagård, efter utseendet så olikartad med den
Tegnérska; men den enda, jemte Tegnérs, som nu var secular
bland alla rösterne i Lund, ehuru "få begrepo det." Denna
röst var Prosten Schartaus. Dit visades L. ej af dagens
folkström, såsom till Tegnérs auditorium; utan af det inom
honom, som sjöng psalmer i barndomen, då fadren satte
melodi till dem och modren afhörde sången med tårar i Ögon
och en ljuf modersglädje i hjertat. Detta fann blott
näring, der den gamle, då allmänt hånade, nu allmänt
vördade, men af få både då och nu förstådde
aftonsångspredikanten i Domkyrkan talade. "Sådan bör en prest vara", sade
ynglingen sig sjelf och ådrog sig derigenom snart en storm.
Som fattig, numera faderlös och skyldig att också sörja för*
modren, numera en enka med 4 smärre barn, sökte L.
pre-dikocondition. Han fick en dylik; men vid första predikan,
der han vinnlade sig, att predika med det allvar, han
beundrade hos Schartau, förtornades Pastor loci, som hörde
till den intoleranta tolerancen, försäkrande under ett huf-
Biogb. Lei. VIII. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
