Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindschöld, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 Lindschöld, Erik.
courtoisie." Sedan "reste man." Frankrike, Holland,
England, Spanien, Schweitz och Italien besöktes. Härunder
uppenbara L:s bref den redan bildade Statsmannen.. Hans bref
till R.R. J. Fleming måste varit för denne ganska
instructi-va. Han hade tillegnat sig diplomatikcns d. v. brokiga språk.
Konungen i Frankrike, skrifver han en gång, söker att
trai-nera kriget, derigenom att afFoiblera båda parterne och
sedan prolitera i sina desseiner af dess nederlag. Han
upprepade hvad ban i det politiska talat med Ambassadeuren, viss
att discoursen kunde vara capabel att divertera H. E. — I
Heidelberg hade han ock vunnit en ryktbarhet, som måste
ge hans omdöme vigt. Der var en länge oafgjord. process
mellan ChurPfalz och ChurMaynz om en rättighet, som nog
syntes kräfva reform, och- hvars blotta namn klingar
barbariskt. Vildfångst, "jus Vild-Fangiatus" var en rättighet, som
Churfurstarne af Pfalz haft frän den tiden de voro Kejsarens
PfalzGrefvar (domare i Kejsarens palats), att tillegna sig
alla de personer, som nedcrsatte sig i NederPfalz och nägra
andra orter ^ antingen af oäkta börd eller om de ej inom natt
och år af annat herrskap återfordrades. De blefvo väl ej
lifegne, men skyldige till åtskillige servituter. ChurMaynz
hade den gamle\ publicisten Boeclerus, en man med
europeiskt namn, att förfäkta sin rätt. ChurPfalz valde den
Svenske Studenten Lindenian och — ChurPfalz vann. Då
domstolen om compromissorial-rätt i Heilbronn besegrats af
L:s bevisning 1667, räckte Churfursten af Pfalz åt Lindeman
en guldmedalj af första storleken, och sedan L. samma år
begifvit sig till Paris, skref Hans Churfurstl.
Durchjauch-tighet till honom med anbud af HofRådstjenst vid dess hof.
Boeclerus kunde ej smälta den förödmjukelsen att som
besegrad ge namn i verlden ät en ända dittills namnslös.
Slrid-skrifter uppkommo mellan Boeclerus och L. Man har trott ^
att de varit ovänner förut. Det var åtminstone ej så 1660,
då L. intygade i brefvet till Prins Adolf Johan, att hans
"högst, aktningsvärde värd ß. var ostridigt en ganska
förträfflig och i de lärdas samhälle högst förtjent man." Meij
L:s intresse var ju att väl utföra sin sak och en ära, att
Churfursten anförtrott den i hans hand. Först utgaf han:
"Pa* in imperio turbata" . . . med en förfärligt lång titel i
que. Se Alfs disp. p. 20. Er. Benzelius var pa samma tid som L. i
Ileidelbrrg. AVagenseil prisar ock L. som han lärt känna
personligen , liksom flera utländningar af hans samtida, ex. gr. Engelsk*
Minist. Robertson, L]iniers, Zeidler, Ludolf, Gundling, Buddæus^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
